Den manchuriska solfjäderslönnen är ett vackert litet träd eller en buske som mycket påminner om fagerlönnen A. sieboldianum. Vardera har rätt små, runda, vackert flikiga blad och ett sirligt växtsätt i lager. Vardera arten är mångformig och de är därför svåra att åtskilja i odling. Även på Mustila hade den manchuriska solfjäderslönnen länge fagerlönnens ettikett. Ett bra åtskiljande kännetecken är blommornas färg: röd hos manchuriska solfjäderslönnen, gulgrön hos fagerlönnen.
Den manchuriska solfjäderslönnen växer naturligt i Manchuriet, Korea och i Vladivostocks omgivningar i buskskiktet på steniga skogssluttningar. Dess glödande höstfärger är en viktig ingrediens i de koreanska skogarnas höstglöd. Höstfärgen varierar mellan olika individer och olika ursprung från orangegult till vinrött. De grällaste färgerna utvecklas på de blad som fått rikligt med solsken. Under senhösten torkar bladen ofta fast i kvistarna och pryder trädet ända till våren medan bladen bleknar i vintersolen.
Den manchuriska solfjäderslönnen får löv tidigt om våren och på öppna och låga växtplatser kan frosten försena växtstarten. Eftersom trädets naturliga växtplats är bergssluttningar är denna solfjäderslönn känslig för vinterblöt jord. Tar man hänsyn till nämnda begränsningar får man ett stiligt prydnadsträd för gården, parken och skogsträdgården som väl kan ersätta de mindre vinterhärdiga japanska lönnarna A. palmatum. De manchuriska solfjäderslönnarna på Terrassen har klarat sig klanderfritt sedan 1930-talet.
