Segelbuskens stora utbredningsområde påvisas av det faktum att fröerna till den här ursprungligen amerikanska busken har kommit till Arboretum Mustila från nordöstra Kina. Segelbusken har både i Kina och på andra områden med fördelaktigt klimat använts som vindskydd, att förbättra jorden och till att stävja erosion. Segelbusken klarar sig också i karga lägen eftersom den utvecklar ett utbrett rotsystem med kvävebindande bakterier. I extrema förhållanden har den förvildats till ett problematiskt främmande inslag.
Segelbusken blir storvuxen i rätt omgivning. Den påminner om den sibiriska ärtbusken (Caragana arborescens) men har betydligt större blad. Blomställningarna är långa och sitter i smala klasar till färgen mörkt violetta och gula. Släktnamnet Amorpha betyder oregelbunden och syftar på kronan som inte är typiskt ärtväxtlik utan har formats av ett violett hornlikt vridet kronblad. Hanblommorna sitter i mitten med sina gula ståndarknappar. Busken blommar i juli med doft av vanilj.
I Arboretum Mustila har man planterat segelbuskar på Terrassen och i den övre delen av Azaleasluttningen. Vinterhärdigheten är inte tillräcklig i arboretets klimat där buskarnas ändskott ofta fryser under vintrarna. Det kan förekomma att segelbusken går i blom men fröerna hinner inte mogna i tid.