Av de över 70 arter av ek som förekommer i Nordamerika har den stora och majestätiska eken Quercus macrocarpa utbrett sig allra mest. Kanten på vaggan som bär upp det stora ekollonet är hårig. (Macrocarpus = storfruktig)
Trädet kan bli över 40 meter högt under optimala förhållanden men det blir betydligt mindre och krokigare på kargare marker. På grenarna bildas ofta breda korkvingar som förstärker det karga och taggiga intrycket.
I sitt hemland har den här eken stor betydelse och den industriella användningen är mångsidig. Av trävirket binder man tunnor för förvaring av alkoholhaltiga drycker. De stora ollonen duger inte bara åt djuren utan också till människoföda. Krossade ollon från de bästa träden kan som sådana användas i bakverk och kakor men oftast bör de blötläggas för att avlägsna barkämnena.
I Finland har Quercus macrocarpa klarat sig med varierande framgång. De ytterst nordliga ekplantorna som Arboretum Mustila har samlat in klarar sig bra i Uleåborg men tvinar bort i arboretets egna planteringar. Av allt att döma trivs den här eken som kommer från trakter med inlandsklimat bättre i landets östra eller norra delar, eller så kräver träden en annan jordmån än den på Arboretum Mustila.
