Bärapeln som blommar som ett vitt moln kommer från Fjärran Östern. Trädet är litet, gör inte rotskott, har bara uppåtriktade grenar och utvecklar med tiden en bred krona. Inom Arboretum Mustila förekommer trädet både i Hasselbranten och Sydbranten väster om de stora douglasgranarna (Pseudotsuga menziesii). Bärapeln kan med tiden bli över 10 meter hög och ryms därför inte in i små utrymmen. Grenarna har inga tornar men de spretar ofta åt sidorna för att senare vända sig neråt.
Trädet är mycket vinterhärdigt. Det blommar i maj-juni med vita, oftast 4 blommor i grupp. Trädet är då som ståtligast och glansen borde berättiga till ökad användning av trädet i offentliga grönområden. Frukten är bäraktig, mindre än surkörsbäret, oftast ett litet äpple, som fäller foderbladen från spetsen. De små sura äpplena stannar i trädet efter det att bladen fallit av. Höstfärgen är gul och varierar i sin glans under olika år.
Den nordkinesiska varianten, var. mandshurica har större blad och bär.