Också om druvflädern förekommer allmänt i Finland ända till trakterna av Uleåborg hör den inte ursprungligen hemma i vårt land utan den har hämtats till oss från mellersta Europa för hundratals år sedan. Under de senaste hundra åren har den spritt sig från trädgårdar och etablerat sig i naturen.
Druvflädern hör till våra äldsta gårdsväxter och trivs på näringsrika växtplatser. Bladen har en motbjudande lukt men i övrigt är busken en angenäm bekantskap. Bladen slår ut brunröda om våren, tillsammans med rödvioletta blomknoppar. Gulvita kägelformade blomställningar pryder busken om våren, och till hösten mognar de blänkande röda men för människan illasmakande bären. Däremot uppskattas de av fåglar som också sköter om spridningen av busken som knappast mera planteras i våra trädgårdar. Busken är snabbtväxande och lämpar sig bra som skyddsplanta. Gamla buskage får en taklik krona ifall inte snön tynger ner den. Busken tål beskärning och snöskador.
