Aspen känns lätt igen bland våra inhemska lövträd genom sina runda blad. Bladskaftet är långt och platt, så det för aspen typiska lövrasslet kan höras vid minsta lilla vindil. Barken hos unga träd är slät och grå vilket gör att asplundar kan urskiljas i landskapet på långt avstånd. Med tiden blir barken lodrätt fårad och får gula fläckar av vägglaven (Xanthoria parietina) som fäster sig vid stammen.
De 10 cm långa honhängenas kapslar öppnar sig till ett vitt ludd, som sprids långväga med vinden. De lätta fröerna saknar tilläggsnäring vilket betyder att endast ett fåtal fröer gror, bildar plantor och växer till träd. Aspen sprids också huvudsakligen via rotutlöpare. Rotskotten från moderplantan bildar en klonad aspdunge som inte förenar sig med andra aspar. Detta kan man iaktta under hösten när närliggande klonbestånd intill åkerkanter och skogsbryn färgas i olika gula och rödaktiga färger, ungefär som färgklickarna på en palett.
Aspen blir sällan över hundra år gammal. Vackert torkade ihåliga trädstammar innehåller en rik fauna och flora av lavar och mossor som långsamt nedbryts och så småningom omvandlas till humus.
