Murgröna är en av mänsklighetens äldsta prydnadsväxter. I gravfynd i Engelska gravar från stenåldern har man funnit så mycket pollen från murgröna att man har kunnat fastslå att blommande murgröna användes som gravdekoration redan för 7600 år sedan. Murgrönans städsegröna blad har genom tiderna symboliserat livets fortsättning genom vinter och över döden, speciellt på områden där barrträd knappast växer. Murgröna är alltjämt en populär trädgårdsväxt i Västra Europa.
Murgröna är en städsegrön klätter- och marktäckningsväxt, som med hjälp av sina sugrötter fäster sig vid olika underlag och kan klättra längs trädstammar till en höjd på tiotals meter. På unga grenar gör murgrönan 3-5 flikiga blad, på blommande grenar är bladen hela och ovala. I de tidigaste berättelserna om hur man använde murgröna berättas att man tuggade bladen under orgier till Dionysus och Bacchus äraför att få de festande religiöst uppeggade. Murgrönan är giftig, så troligtvis fick festdeltagarna endast häftiga magsmärtor.
I Finland är murgrönan vinterkänslig och med något undantag klarat sig endast som marktäckare. Bäst trivs murgrönan i mullrik, jämt fuktig jord på skyddade platser, med rikligt snötäcke. Ursprunget för murgrönan är av stor betydelse för härdigheten. I Mustila har provodlats många som ansetts härdiga, men resultatet har varit skiftande. Rätt vald växtplats och snöskydd har varit ett villkor för att också de bästa murgrönorna skall övervintra.
