Det blommande ståtliga surkörsbäret är ett litet träd utan taggar vars tunna grenar böjer sig med stigande ålder. Grenarna hänger inte som hos sötkörsbäret (P. avium). Surkörsbäret blommar på våren vid bladsprickningen med vita blommor i grupper om 2-5 och körsbären mognar till hösten i klarröda, mörkröda eller brunröda nyanser. Sorterna av surkörsbäret indelas i två kategorier efter sina frukter, dels amareller som har klara färger, dels moreller med mörka färger. De sura bären kan man gärna avvara men de lämpar sig bra till konservering och i sylter.
Surkörsbäret är en gammal eurasisk odlingsväxt som man inte någonstans påträffar i naturligt tillstånd. Enligt statspomologen Smirnoff odlades 'Yleinen Ruskeakirsikka' i åbotrakten redan på 1700 -talet. I Finland förekommer nuförtiden tiotals sorter av vilka en, dvs morellen 'Mustilan kirsikka' härstammar från utkanterna av arboretet intill Mustila gårds fruktträdgård.
Tidigare odlades surkörsbäret rotäkta. Därför utvecklar busken rotskott på sina gamla växtplatser som med tiden utvecklas till ogenomträngliga snår eller skogspartier som man påtraffar vid ruiner av gamla byggnader.