Den mångformiga grönpilen är en korsning mellan vitpil (S. alba) och pil (S. euxina) under flere generationer samt genom korsningar bakåt med ursprungsarterna. Träden varierar både till storlek, växtsätt, formen på bladen och årsskottenas färger. I näringsrika och fuktiga växtplatser blir träden stora med yviga kronor som kan påminna resenären om söderns oljeträd.
Den yviga och täta grönpilens blad är smala, blänkande och mörkgröna med en blågrå undersida. Årsskottena är oftast mörkt bruna men de förekommer också i gula, gulbruna, rödaktiga eller gula nyanser. Skotten bryts lätt av och ifall de hamnar i vatten kan de utveckla rötter och spridas till nya stränder och så småningom växa till nya träd.
Grönpilen har spridits med människan överallt. På något sätt föredrar de av människan formade miljöer bättre än vitpilen. I Arboretum Mustila planterades år 1914 en knäckepil (S. fragilis) nedanför Hasselsluttningen intill åkern där det fortfarande växer.Trädet beskars kraftigt efter att ha skadats av stormvindar och har därigenom stimulerats till ny tillväxt. Mellan kafeet "Piika ja Renki" och riksvägen växer två sannolikt yngre grönpilar av olika ursprung. Grönpilen verkar i likhet med andra pilar vara känslig för svampsjukdomar som färgar årsskotten svarta.