Den långsamtväxande hjärtavenboken har fått sitt vetenskapliga och svenska namn av de hjärtformade bladen vilka till storleken är större bladen hos övriga i Finland odlade avenbokar. Under sensommaren utvecklas de långa fröhängena som i jämförelse med avenboken (C. betulus) är smala och rävsvanslika. När bladen har fallit av sitter de kvar i trädet till början av vintern. Bladenas höstfärger varierar men är vackrast som orangefärgade. Med stigande ålder får stammarna uppsprickande bark och skillnaderna i utseende i förhållande till avenboken är tydligt också på vintern.
På växtplatser där hjärtavenboken trivs uppskattas träden i släktet avenbok för sitt vackra växtsätt och täta lövverk. Unglantorna är gefundenes fressen för harar och därför är det allt skäl att skydda buskarna mot dessa illbattingar.
Hjärtavenboken kommer från vidsträckta områden i östra Asien. Med rätt genetiskt ursprung torde den vara en av sitt släktes härdigaste arter åtminstone i södra Finland.
