Sockerbjörken (Sweet birch) lär ha fått sitt namn dels på grund av den inre barkens sötma, dels på grund av savens användning i framställningen av öl. Andra amerikanska namn är Cherry birch, körsbärsbjörk och Black birch, svartbjörk, vilka båda två syftar på trädets mörka, körsbärsliknande stam. Sockerbjörken påminner mest om sin nära släkting gulbjörken (Betula alleghanensis) som med sina stora blad täcker in grenarna i breda plan och den har inte så mycket gemensamt med de för oss bekanta vårt- och glasbjörkarna. Vardera björken kommer från lundartade skogar i östra Nordamerika. Sockerbjörken är aningen sydligare och känsligare än gulbjörken. Arboretum Mustila erhöll fröer i samband med en insamlingsexpedition i delstaten Vermont i New England år 1966.
I Amerika har sockerbjörken använts till mångt och mycket också inom medicinen. Grenarnas bark har en kraftig, droglik doft och tidigare framställde man eteriska oljor av barken under namnet wintergreen oil. Nuförtiden produceras ämnet på syntetisk väg och det används speciellt i Amerika för olika ändamål bla för att smaksätta sötsaker, tuggummi och tandkräm.