Det sibiriska korkträdet växer i naturenligt tillstånd på den Koreanska halvön, i Kina och Ryssland i Fjärran Östern. Det förekommer tillsammans med andra lövträd och krävande barrträd i näringsrika skogsluttningar och floddalar. Den breda kronan, det måleriska växtsättet, den prydliga barken och rika bladverket gör trädet till ett av de vackraste prydnadsträden i finska förhållanden. Ståtligast är korkträden när de till hösten får sina blekt gula höstfärger. Fyrverkeriet räcker inte länge och bladen faller efter de första frostknäpparna.
Trädets små oansenliga ljust gröna blommor väcker ingen uppmärksamhet, men de oljiga svarta bären som mognar i september är vackra. Både bladverk och bär avger en aromatisk doft. Trädet är besläktat med citrusträden och inte med korkeken (Quercus suber) vars kork används till flaskor. Den tjocka korklika barken har i östra Asien någon gång används till korkframställning.
Korkträdet omtalas utan orsak som ett vinterkänsligt träd. I Arboretum Mustila har de gamla trädena klarat sig utan svårigheter både under de kalla krigsvintrarna och de stränga vintrarna i mitten av 1980 -talet. Det är ändå skäl att använda plantor av rätt genetiskt ursprung och att plantera dem på skyddade ställen. Korkträdena har vant sig vid ett stabilt klimat med varma somrar och kan därför som unga träd vara frost- eller köldkänsliga både om våren och hösten.
