Vingnöten (Pterocarya) är städsegröna, sambyggande, stora träd, vars hängande blomställningar utvecklar upp till en halv meter långa honhängen. Släktet har fått sitt namn efter de vingkantade nötterna i hängena. Den kaukasiska vingnöten har under tidigare varmare klimatförhållanden vuxit i Europa men den har senare tvingats dra sig tillbaka till sina nuvarande boplatser i trakterna av Kaspiska havet där den förekommer i floddalar. Den började odlas i Europa i slutet av 1700 -talet.
Den kaukasiska vingnöten är den ståtligaste hos oss förekommande vingnöten med sina stora dubbelflikiga blad. Dessvärre är den allmänt för odling förekommande stammen hopplöst köldkänslig i våra klimatförhållanden. Å andra sidan har ett träd från Uppsala under några årtionden vuxit till ett över 20 meterhögt träd i Djurbäck skogsarboretum i Ingå nära Fagervik. Det verkar som om den kaukasiska vingnöten för att lyckas kräver ett härdigt genetiskt ursprung och en näringsrik, fuktig växtplats skyddad mot frost.
Den kaukasiska vingnöten påminner mycket om japansk vingnöt (P. rhoifolia). Ett tydligt kännetecken är knopparnas skyddsfjäll som helt saknas hos den kaukasiska vingnöten, medan den japanska vingnöten fäller dem under vintern.