De nordamerikanska indianerna kände till den här växten och använde de stora frukterna till föda. Tydligen ansåg europeiska invandrare att frukten påminde om papaya (Carica papaya) och asiminan fick ett nytt namn, paw paw. Asiminan är ändå inte besläktad med papayan utan med en helt annan tropisk frukt, dvs annona eller flaskträdet (Annona cherimola) som naturenligt förekommer långt från tropikerna, från lundartade skogar i Nordamerika ända till de sydligaste delarna av Kanada.
I milda breddgrader är asiminans frukter speciella. De påminner om korta bananer och kan väga från några tiotals gram till ett halvt kilogram. De smakar banan med inslag av ananas, mango eller jordgubbe helt beroende på underarten. I början av 1900 -talet odlades ett hundratal varianter av vilka numera över hälften har försvunnit för att senare försvinna helt och hållet i takt med att supermarketkulturen spred sig över Amerika. Bären har en god smak men dålig förvaringsförmåga.
Vid Festplatsen på Arboretum Mustila växer två träd vars fröer har erhållits från asiminans nordliga utbredningsområden i Michigan och som planterades i början av seklet. De har vuxit mycket långsamt, men har till stor förvåning hos arboretets personal tillsvidare klarat sig utomordentligt bra. Framtiden får visa om de kommer att gå i blom eller utveckla frukter men redan åsynen av de stora hängande bladen gör en glad.
