Rostalprosen som växer i Alpernas sluttningar och som på tyska kallas, die Alpenrose, har i flertalet språkområden givit sitt namn på bygdemål åt hela släktet Rhododendron, så också i Finland. Den är inte släkt med rosen däremot nog med familjen ljungväxter (Ericaceae)
Den småbladiga och risartade rostalprosen växer i naturligt tillstånd på de övre bergssluttningarna i Alperna på vardera sidan om trädgränsen och klättrar högre upp än någon annan vedartad växt. Rostalpros är en pionjärväxt som erövrar stora områden på alpängar och täcker in dem under månadsskiftet juni-juli i ett ljusrött blomsterhav.
Busken blir en dryg meter hög och den är giftig för idisslare som också lämnar den helt ifred.
I sina hemtrakter är rostalprosen helt intäckt av snö så den har inte behövt utvecklas till en speciellt köldhärdig växt. Av den här anledningen är busken svårodlad i områden med osäkra snöförhållanden vintertid. Också heta somrar kan göra rostalprosen illa, ändå var busken den första arten av alpros som i Europa användes som prydnadsbuske.Man känner till att busken har odlats i England sedan 1752 i vars svala milda klimat den trivs utomordentligt bra.
I Arboretum Mustila växer rostalprosor av olika ålder och de klarar sig allihop i skydd av snön. Hos oss öppnar sig de små, ljusröda blommorna ganska sent, oftast först i slutet av juni.
