När myralprosen tillåts må bra är den en vackert upprättväxande buske som varje vår blommar troget med gråblå blommor. Om vädret är varmt kan den blomma på nytt till hösten. Höstblomningen tycks inte märkbart inverka på tillväxten nästa vår.
Av arterna i undersektionen Lapponica av de risartade alprosorna är det här en av de lättaste och mest förekommande i odling, och det sägs att den skall klara -32°C mitt i vintern. Den har en speciell egenskap som gör att den vintertid ser ut som död. Bladen färgas bruna på hösten och hänger kvar i busken och av utseendet kan man felaktigt sluta sig till att artens saga är all. Myralprosen återhämtar sig ändå till våren och till största delen återfår bladen sin friska färg när vädret blir varmare.
Vårsol och dagmeja är ödesdigra för den här kinesiskan, som på våra breddgrader om vintern trivs bäst intäckt av snö på en plats som sommartid ändå är tillräckligt ljus. Att döma av myralprosens naturliga hemvist kunde man anta att busken skulle klara av våta växtplatser med tom stillastående vatten. På Arboretum Mustila har den planterats vid stranden av kärrdammen. Den naturliga sorten 'Haba Shan' har klarat sig bra åtminstone i skydd av snön.
