Vinteralprosen kommer från östra Asien. Den är en upprättväxande, högst två meter hög buske med lingonlika, läderaktiga blad. Den är mångformig på sitt stora utbredningsområde. En del former är vintergröna, andra former fäller helt eller delvis bladen och det finns olikheter också i blommornas form och storlek. Den får ofta höstfärger i gult eller vinrött. Därefter fälls merparten av blad, medan några sitter kvar i ändan av grenspetsarna över vintern, och deras gröna färg återvänder om våren.
De småbladiga buskarna påminner mera om inhemska risväxter än om kända alprosor. De blommar med små violetta blommor tidigt på våren, i Arboretum Mustila i början av maj. Blomningen varierar från år till år och är rikligast på ljusa växtplatser, medan vårfrosten på öppna ställen kan skada knoppar och blommor som håller på att spricka ut samt hela årstillväxten.
På Arboretum Mustila växer vinteralprosen i Rhododendrondalen och intill Terrassen som en meter höga buskar som tidvis blommar rikligt, ibland lite mindre. Blommorna på de här gamla buskarna är små, 2-3 cm i genomsnitt. Bladen på de ganska nyligen i arboretet planterade underarten från bergen nära östra Stillahavskusten (R. dauricum subsp. sichotense) är rundare och bredare och de har större blommor, 4-5 cm i genomsnitt.
