Av rariteterna bland alprosor är den här tillsvidare namnlösa hybriden en av de finaste och samtidigt minst kända. Den ursprungliga busken, som växte i Azaleasluttningen i lärkträdens gömmor, har begravats under frodig växtlighet. Som tur var sticklingsförökade man den i tid och planterade den i trakten av gravarna där de fortfarande trivs. De vackert rundade buskarna har haft skydd av snön och blommat nästan varje år med ljusröda, klockformade blommor i slutet av maj, redan innan de flesta andra storblommiga alprosorna slagit ut. Bladet är tämligen runda och röda vid bladsprickningen vilket de också skall vara hos den här hybriden.
Den andra föräldern av korsningen, bronsrododendron (R. williamsianum) är känslig i våra förhållanden men ute i världen har den använts i stor utsträckning inom förädling på grund av sina klockformade blommor, de runda bladen och sitt krypande växtsätt. Catawbarododendron (R. catawbiense) har tillfört vinterhärdighet åt hybriden som växer i Arboretum Mustila. Av samma föräldrar har man erhållit sorterna 'Boccia', 'Minas Grand Pre' och 'Vater Böhlje', av vilka de två sistnämnda också växer i Finland.