Tsuga

Berghemlocken förekommer på högre belägna bergsluttningar i de västra delarna av Nordamerika. Utbredningsområdet sträcker sig från Alaska till Kalifornien. Växtplatsen är färsk, inte för näringsrik skog, hedmark eller klippartade områden i svala sluttningar mot norr. Berghemlocken anses vara den vackraste av hemlockar. I motsats till andra hemlockar är berghemlockens barr välvda, de har samma färg på båda sidor och de spretar åt olika håll. Detta ger berghemlocken ett vackert, rufsigt cederartat utseende. Barren är vaxbelagda och blåaktiga, endel provenienser är starkt blågråa.

​Jättehemlocken från de västra delarna av Nordamerika är det största trädet i sitt släkte. Jättehemlocken klarar skugga och förekommer som enstaka träd eller bildar täta skogspartier i bergsluttningar. Jättehemlockens krona är svagt kägelformad med nästan vågräta grenar. Topparna och grenspetsarna böjer sig sirligt på det för hemlockar typiska sättet. Barren är inbördes olika långa och spretar åt sidorna och uppåt. Vid stigande ålder ser grenarna på avstånd ut som mossbelupna skikt.

Släktet hemlock (Tsuga) har fått sitt vetenskapliga namn av det japanska namnet tsuga. Japansk hemlock är den ena av två japanska arter som förekommer i naturenligt tillstånd på ön Honshu på ca 900-2200 meters höjd på bergsluttningarnas övre del nära skogsgränsen. I goda förhållanden kan den bli upp till 25 meter hög men högre upp på bergsluttningarna antar den ett buskliknande, lägre växtsätt. Toppen är i jämförelse med andra hemlockar förvånande lövträdsmässigt tät och yvig. Barren är starkt silverfärgade undertill och olika långa inbördes, breda och fårade.

Carolinahemlocken växer naturenligt på ett begränsat område i Appalackerna och är mycket sällsynt. Typiska växtplatser är klippiga sluttningar och raviner på 750-1200 meters höjd. På samma områden förekommer ofta catawbarododendron (Rhododendron catawbiense) och bredbladig kalmia (Kalmia latifolia). Carolinahemlocken blir som mest 30 meter hög, den är mindre än andra nordamerikanska hemlockar och påminner till sin habitus om hemlocken (T. canadensis) som är närbesläktad.

Hemlocken förekommer utspridd över vidsträckta områden i östra Nordamerika. Hemlocken representerar liksom andra tsugor ett träd i skogens sista utvecklingsstadium. Unga exemplar trivs i skuggan av omgivande träd. Trädets tättväxande barr är anpassade efter en skuggig miljö. Hemlockens topp och grenspetsar slokar smakfullt. Trädet växer långsamt men blir med tiden både stort och brett. Hemlocken förgrenar sig på öppna områden och får ett buskartat växtsätt.