Skip to main content

Havuterassi

Pachysandra terminalis - skugg-gröna

pachysandra_terminalis_kumpula_jsaarinen.jpg

Skugg-grönan är en vintergrön vedartad risväxt även om den förekommer i växtkataloger som en marktäckande perenn. Där den mår bra är den täckande eftersom den bildar täta skott med bladen satta i vågräta kransar. Bladen är läderartade och styva, i skugga djupt gröna och glänsande. Skugg-grönan lämpar sig bra i planteringar med barrväxter och alprosor där den skuggas också om våren före lövsprickningen. På soliga ställen gulnar bladen.

Växtens vetenskapliga namn Pachysandra terminalis har i finskt talspråk fått formen Paksu Sandra. Förnamnet betyder just tjock, men det är ingalunda frågan om Sandra, utan det gäller hanblommornas tjocka ståndare. De vita blomställningarna innehåller både han- och honblommor. I Finland får riset sällan pärlformade vita bär vilket beror på att vegetationen av skugg-gröna ofta består av en och samma växtindivid. För att främja utvecklingen av bär borde man använda sig av flere olika kloner i planteringen.

 

Mahonia aquifolium - mahonia

mahonia_aquifolium_kukka_jreinikainen.jpg

Den vintergröna lågtväxande mahonian blommar i maj med stora upprätta klasar i grupper med små gula men vackra blommor. Mahonians blad är ofta glänsande och vackert mörkt gröna med på sidorna tvärt avsmalnande småblad. En del av bladen kan färgas röda på hösten.

På hösten pryds mahonian av bärklasar i blågrått. Bären är ätbara, men fröerna möjligen svagt giftiga. Fruktköttet är surt och kan användas till att syrsätta sylter och viner. I den finska trädgårdsboken som trycktes 1950 ingår ett omnämnande att mahonian kan användas till marmelad.

Mahonian kommer från Nordamerikas västra delar där den växer i näringsrika barrskogar i skuggiga och halvskuggiga växtplatser skyddade mot kalla vindar och i synnerhet mot dagmejan under våren, hos oss allra helst under snötäcket. Den kan mycket väl växa tillsammans med alprosor (Rhododendron spp.). Mahonia förekommer på flere olika ställen inom Arboretum Mustila. De är vackra under blomningen men senare försvinner de i grönskan.

 

Kolkwitzia amabilis - paradisbuske

kolkwitzia_amabilis_turun_saaristo1_kristiantheqvist.jpg

Paradisbuskens blomning är en intagande syn. Hela busken kan täckas in av ett ljusrött blommande moln. Det är ingen överraskning att forskningsresanden Ernest H. Wilson, som hittade den här enda arten av sin släkt, också ansåg den vara en av hans största favoriter. Wilson introducerade den här kinesiska skönheten i västvärlden i början av 1900 -talet. Paradisbusken intog snabbt sin position som en lättskött och ståtlig trädgårdsväxt.

Med tiden utvecklas paradisbusken till en bred ganska hög buske med böjda grenar. Redan i höjd med Stockholm kan man se över 4 meter höga buskar med storleken av små träd. På Arboretum Mustila växer paradisbusken intill sina yttersta gränser och oberoende av den skyddade växtplatsen fryser busken ovanför snötäcket under kalla förhållanden. Efter att ha samlat sina krafter under några år kan den blomma på nytt efter milda vintrar.

 

Syndicate content