Skip to main content

Havuterassi

Corydalis cava - skånsk nunneört, hålnunneört

corydalis_cava_kukinta.jpg

Av det stora släktet nunneört växer hos oss stor nunneört och smånunneört (C. solida, C. intermedia) naturenligt. Hålnunneörten är en sirlig art från mellersta Europa med violettröda ibland vita blommor. Den största skillnaden jämför med vår inhemska arter kan hittas under jordytan. Nunneörterna är knölväxter och hålnunneörtens knöl är ihålig (cava=ihålighet). I naturen sprids hålnunneörten med fröer som myrorna bär i väg på på grund av näringsvärdet. Efter groningen utvecklas knölen som under fyra år samlar ett näringsförråd. När knölen föråldras förmultnar basen och knölen blir ihålig, rundsmal och något kägelformad.

I Arboretum Mustila blommar hålnunneörten vid Terrassen både i violett och vitt. Växtens blad är gröna och assimilerar ännu efter att fröerna har mognat. På det sättet samlar växten näring för följande blomning. För att bladen inte skal torka för fort torde hålnunneörten planteras i skugga. I vilket fall som helst så har den vid mitten av sommaren helt försvunnit ur synhåll.

 

Clintonia umbellulata - flockskogsöga

clintonia_umbellulata_kristiantheqvist.jpg

Flockskogsögan blad påminner om liljekonvaljens (Convallaria majalis) men den har flere blad än konvaljen och de bildar en prydlig rosett som vår inhemska ramslök (Allium ursinum). Också de flockblommiga blommorna som reser sig upp mellan bladen i juni med 3-5 vita blommor påminner om ramslök. Det speciella med flockskogsögat är de lysande blå bären när de väl mognat. Bären är giftiga medan bladen är ätliga. De kan plockas när de ännu är inrullade som strutar. Unga blad lär smaka gurka.

Släktet Clintonia med fem arter har fått sitt namn vid sekelskiftet 1700-1800 efter guvernören i New York, DeWitt Clinton, som veterligen var naturintresserad.

 

Claytonia sibirica - vårsköna

Claytonia sibirica © Susanna

I Rhododendrondalen och vid Terrassen blommar markytan hejdlöst i ljusrött och vitt i början av sommaren, och den låga vårskönans blomning fortsätter i mindre utsträckning igenom hela sommaren för att ta ny fart när höstregnen sätter in. När man böjer sig ner kan man se att kronbladen har en anilinröd ådring och att det ingår helt vita blommor.

Vårskönan är en ettårig eller kortvarig perenn gräsväxt som trivs i skuggiga, friska och mullrika platser. Man lägger inte märke till vårskönans korta livstid eftersom det hela tiden utvecklas nya plantor. Myrorna förbättrar spridningen genom att transportera fröer för den näring de innehåller. I Arboretum Mustila har vårskönan helt acklimatiserat sig och uppträder som en naturlig växt. Det verkar som om den, efter att ha förvildat sig i den lundartade skogen, snabbt kunde utvecklas till en aggressiv främmande art som stör balansen i det ursprungliga landskapet och som i praktiken är omöjlig att utrota. Den ansvarskännande trädgårdsmästaren borde därför noga överväga var han planterar vårsköna och om han överhuvudtaget gör det. Read more »

Syndicate content