Skip to main content

Havuterassi

Lilium martagon - krollilja

Den högväxande krolliljan kan ha ända upp till femtio turbanlika, prickiga blommor på stjälken. Antalet prickar och blomfärgen kan till och med i samma bestånd variera hos olika individer. Krolliljan doftar nattetid då man kan se svärmare runt den drickande nektar ur blommorna. Krolliljan klarar sig i fullt solsken, men i motsats till de flesta liljor blommar den även i skuggan av träd och passar därför väl i en skogsträdgård. I Mustila stöter man på krolliljor i de ljusa skogsöppningarna på Etelärinne (Sydsluttningen) och i den nordvästra kanten av Terassi (Terrassen) och Alppiruusulaakso (Rhododendrondalen).

Krolliljan växer i vilt tillstånd på ett område som sträcker sig från Västeuropa till Sibirien och Mongoliet, de för oss närmaste vilda förekomsterna finns i Estland. I Finland har krolliljan varit en traditionellt förekommande växt i gamla trädgårdar. Den är långvarig och tuff och sprids även med frön då den trivs. Man kan därför hitta den som en odlingsreminiscens vid gamla ruiner där övriga tecken bosättning redan försvunnit.

 

Lamiastrum galeobdolon - gulplister

Mattan av grönbrokiga blad väcker uppmärksamhet i Mustila på Azaleasluttningen och vid Terrassen. Av den från Mellaneuropa härstammande gulplistern odlas i allmänhet fomer med ljusmönstrade blad. Gulplistern växer med långa markrevor vilka rotar sig vid lederna. Revorna bildar med tiden ett täckande och tätt nätverk. Gulplistern blommar på våren med gula läppblommor. De uppstående blomstjälkarna reser sig ovanför bladverket för att locka pollinerande insekter.

I skugga kommer gulplistern mera till sin rätt, i sol bleknar bladen. Det mest lyckade resultatet får man om det i skuggan växer förutom gulplister äv en andra marktäckare som har samma krav på växtplatsen. Då uppstår en fin mosaik av olika bladformer och olika gröna nyanser.

Gulplistern kan i perennböcker även förekomma som Lamium galeobdolon eller Galeobdolon luteum eftersom den hänförs omväxlande till vartdera släktet. Släktnamnet Lamiastrum betyder "påminnande om Lamium".

 

Glaucidium palmatum - lunddocka

Lunddockan hör till adeln bland skuggperenner, ett "måste" för alla skuggperennfantaster. Den tar lång tid att föröka och finns därför relativt lite till salu.

Lunddockan blommar i juni med lavendelblå blommor. Färgen kan dock variera från riktigt ljust till mycket mörkt. Även en skinande vit form kan man nu och då stöta på.

På hösten utvecklas det i fröhuset tätt packade, platta frön. När fröna faller ner börjar groende förutsatt att marken lämnas orörd. Första sommaren syns ingenting. Andra sommaren sticker hjärtbladen upp. Den tredje sommaren kommer endast ett riktigt blad. I fortsättningen är utvecklingen inte lika långsam. När växten har några riktiga blad kommer även den första blomstjälken. På några år utvecklas lunddockan sedan till en stadig och tät tuva.

 

Syndicate content