Skip to main content

Havuterassi

Rhododendron smirnowii - vresrododendron

rhododendron_smirnowii_kukinta_jsaarinen.jpg

Vresrododendron kommer från Kaukasus där den växer i bergen på höjder mellan 800 och 2000 meter vid trädgränsen eller ovanför den. Vresrododendron är en av de mest vinterhärdiga vilda arterna av alpros och redan tack vare sina blad en ståtlig prydnadbuske. Nya blad och skott är övertäckta av ett silvervitt ludd. Bladens undersida är som sammet och känns varmt av luddet som stannar kvar år efter år. Luddet är typiskt för flere alprosor i bergen och hjälper till att tillfälligt klara av torra perioder. Blommorna slår ut den andra veckan i juni med stora, ljust violetta eller röda blommor där kronbladens kanter är vågformade.

Vresrododendron anlände till Arboretum Mustila som en av de första alprosorna på 1920 -talet och den har visat sig vara en av de härdigaste och ståtligaste vilda alprosorna i arboretet. Som i naturen är den flerformig också på Arboretum Mustila. Hos en del exemplar är luddet hos bladen vitt, hos andra rödbrunt eller grått. Buskarna med de största blommorna växer i Tujadalen, medan busken med de vackraste formerna hittas vid Terrassen.

I förädlingen av vinterhärdiga alprosor har man redan i över hundra år använt sig av vresrododendron. De mest kända är de i Tyskland korsade Seidelhybriderna. Vresrododendron och Seidelhybrider användes också i Helsingfors universitets förädlingsprogram av vinterhärdiga alprosor. Nya sorter som resultat av förädlingsprogrammet har varit i handeln sedan år 1990. Read more »

Rhododendron dauricum - vinteralpros

rhododendron_dauricum_yleiskuva_jsaarinen.jpg

Vinteralprosen kommer från östra Asien. Den är en upprättväxande, högst två meter hög buske med lingonlika, läderaktiga blad. Den är mångformig på sitt stora utbredningsområde. En del former är vintergröna, andra former fäller helt eller delvis bladen och det finns olikheter också i blommornas form och storlek. Den får ofta höstfärger i gult eller vinrött. Därefter fälls merparten av blad, medan några sitter kvar i ändan av grenspetsarna över vintern, och deras gröna färg återvänder om våren.

De småbladiga buskarna påminner mera om inhemska risväxter än om kända alprosor. De blommar med små violetta blommor tidigt på våren, i Arboretum Mustila i början av maj. Blomningen varierar från år till år och är rikligast på ljusa växtplatser, medan vårfrosten på öppna ställen kan skada knoppar och blommor som håller på att spricka ut samt hela årstillväxten.

På Arboretum Mustila växer vinteralprosen i Rhododendrondalen och intill Terrassen som en meter höga buskar som tidvis blommar rikligt, ibland lite mindre. Blommorna på de här gamla buskarna är små, 2-3 cm i genomsnitt. Bladen på de ganska nyligen i arboretet planterade underarten från bergen nära östra Stillahavskusten (R. dauricum subsp. sichotense) är rundare och bredare och de har större blommor, 4-5 cm i genomsnitt.

 

Rhododendron brachycarpum var. tigerstedtii - mustilarododendron

rhododendron_brachycarpum_tigerstedtii_jreinikainen.jpg

Mustila Arboretum erhöll år 1931 fröer av svavelrododendron från bergsområdet Pungsan i Nordkorea. Av fröerna utvecklades ändå någonting helt annat. Plantorna visade sig vara en tidigare nästan okänd, robustväxande, storbladig och storblommig koreansk form av fujirododendron (Rhododendron brachycarpum), som år 1970 namngavs som underarten Rhododendron brachycarpum subsp. tigerstedtii. I Finland är den bekant under namnet mustilarododendron efter sin första odlingsplats.

Mustilarododendron var den enda alprosen som klarade sig utan skador under vinterkrigets kyla. Den exceptionellt goda vinterhärdigheten erbjöd en grogrund för det förädlingsarbete av alprosor som inleddes i Helsingfors universitet år 1973. Som den viktigaste moderplantan användes mustilarododendron. De sorter som förädlingsarbetet resulterade i har förekommit i handeln sedan 1990. Däremot har just mustilarododendron knappast odlats någonstans..

De ursprungliga gamla mustilarododendronbuskarna som växer i Rhododendrondalens södra delar är lätta att känna igen redan på sin storlek. Bladen är mörkt gröna, blänkande och stora och de skyddar sig mot kyla och uttorkning genom att tätt rulla ihop sig vid minsta köldknäpp. Buskarna blommar rikligen ungefär vart tredje år. Blommorna är öppet klockformade, vita med bruna fläckar och slår ut i blom i början av juni.

 

Kasvin perustiedot
Suku: 
Syndicate content