'Bougie' är en särskild form av skägghortensia (H. bretschneideri) som hittats på Arboretum Mustila med avlånga, hängande blomställningar och rikligt förekommande sammansatta strålblommor. Blommorna har vissa likheter med trillingblomman (Bougainvillea) från vilken man har härlett benämningen 'Bougie'.
Den lilla, förtjusande skogsalpklockan härstammar från bergstrakter men trivs även på jämnare mark bara den har tillräckligt med skugga. Skogsalpklockans blad är njurformade, relativt tjocka och stadiga samt vintergröna. Barrträden ger det bästa skyddet, speciellt på våren då lövträden inte ännu fått blad och solen värmer. I sol ljusnar skogsalpklockans blad och kan till och med få bruna, torra fläckar.
Den finbladiga och yviga björnroten är viltväxande på alpängarna i Europas bergstrakter. På Brittisk öarna är dess karaktäristiska växtplatser betesmarkerna på det skotska höglandet.
Den amerikanska kryp-enen är naturenlig i vidsträckta områden i de norra delarna av Nordamerika från New Foundland till trakterna av Norra Ishavets klippiga sandstränder, i bergstrakterna, samt i näringsfattiga skogar och kärr. Den klarar hetta lika väl som kyla, den trivs i solen, men tål dessutom skugga i någon mån.
Den nordamerikansk arten Hydrangea arborescens är inte i sig själv särskilt märkvärdig och den förekommer kanske mest i vetenskapliga samlingar. Däremot har man odlat i Finland ur denna art utvecklat former och sorter, vidjehortensior, sedan länge.
En bulgarisk forstmästare levererade frön av makedonisk tall till Arboretum Mustila redan år 1907. Fröerna var insamlade i bergskedjan Rila, som trots sitt sydliga läge har låg medeltemperatur och där snön smälter först i juni. Den makedoniska tallen växer i bergstrakterna på Balkan som en relikt av europeiska skogar före istiden. Förutom i Bulgarien och Makedonien förekommer trädet i trakterna av sjön Prespa i Albanien.
Röd-enen har spridit sig på vidsträckta områden i de västra bergstrakterna av Nordamerika oftast på höjder kring 1500 m. Den bildar ställvis utbredda inslag av vegetation arttypisk för landskapet. Röd-enen kan bli ett över 10 m högt, pelar- eller kägelformat träd eller en oregelbundet rund buske som förgrenar sig vid foten med kraftiga sidogrenar.
Enen är den art av barrträd som är mest utbredd i världen. Den förekommer på alla kontinenter på norra halvklotet från den arktiska tundran till subtropiska breddgrader. Detta innebär stor anpassningsförmåga till olika förhållanden. Enens krav på växtunderlag är varierande. Den växer både på karga klippområden och i frodiga lundmarker.
Växtsättet varierar från ett busklikt krypande längs marken till en pelaraktig trädmässig form. Olika mellanformer förekommer rikligt. Utvalda former produceras och saluförs allmänt som underarter.
Jättearalian är den enda arten i sin släkt, och kan ses som växtvärldens motsvarighet till amurtigern. Den är anpassad att klara sig efter det stränga klimatet i lundartade skogsregioner i nordöstra Asien. Till det yttre påminner den mera om en växt från tropikerna. I finländska ögon liknar den sin släkting aralian (Fatsia japonica). I sina hemtrakter utvecklas den till ett massivt över 30 meter högt träd med en omkrets som kan nå över en meter. Stam och grenar täcks in av korta taggar.
Det här prakttryet utgör en ståtlig buske under blomningen i juni. Det är en korsning av rosenprakttry (W. florida) och vårprakttry (W. preacox). Bladen hos 'Eva Rathke' är mörkare än vanligt och den tilltalande trumpetformade blomman är karminröd.