Klimatet vid den nordamerikanska västkusten gynnar träd som kan växa till rekordstorlek och ett av dessa är jättetujan. I sina hemtrakter kan den bli ett upp till 70 m högt och grovt barrträd med brungrå, fibrig bark och glänsande fjällformade barr.
Typiska växtplatser för tuja i sina hemtrakteri i nordöstra Nordamerika är kärr och branta klippsluttningar där konkurrensen från övriga träd är liten. Tujan har ett långsamt växtsätt och kan släpa sig fram till mycket hög ålder. Man har kunnat räkna upp till 1650 årsringar på fällda träd.
Den i västvärlden sällsynta koreanska tujan växer naturenligt i ett smalt bergsområde i östra Mandchuriet samt i Nord- och Sydkorea. Den är ett långsamt växande kägelformat barrträd, som i sina hemtrakter kan uppnå en höjd på över tjugo meter. På ofördelaktigare växtplatser förblir den buskaktig. Som en följd av röjning av odlingsmark och överdimensionerad trädfällning finns endast ett fåtal vitala träd i liv. Den koreanska tujan är en utrotningshotad i sina hemtrakter.