Skip to main content

Rhododendron

Rhododendron vaseyi - fjärilsazalea

rhododendron_vaseyi_ojussila.jpg

Fjärilsazalean växer i naturligt tillstånd i bergen i North Carolina i Nordamerika. Den blommar på bar kvist i maj och ger ett intryck av en svärm fjärilar som satt sig ner för att välkomna våren. Blommorna varierar i ljusrött, men också vitblommiga sorter har namngivits. Undantagsvis är fjärilsazalean en av de få, bland hundratals naturliga azalea-arter i släktet Rhododendron, som inte korsar sig med släktets övriga arter. Å andra sidan behöver den knappast korsas eftersom den sirliga skönheten står i en klass för sig. Fjärilsazalean ingår i sektionen Rhodora, där förutom den, endast vårazalean (R. canadense) ingår. I själva verket är de inte särdeles närbesläktade.

Fjärilsazalean lämpar sig bra i en skogsträdgård tillsammans med andra typiska växter som vårazalea, vinteralpros (R. dauricum) eller storblommig vinteralpros (R. mucronulatum). Busken är lättskött och på sitt eget oemotståndliga sätt en av släktets vackraste representanter.

 

Rhododendron schlippenbachii - koreansk azalea

rhododendron_schlippenbachii_kukinta_jsaarinen.jpg

Den koreanska azalean är en av de mest allmänt förekommande buskarna i Koreas bergstrakter i ljusa ek- och tallskogar samt ovanför trädgränsen. Den är en av de allra vackraste arterna av azalea och den är samtidigt en uppskattad prydnadsväxt också i länder där otaliga mindre härdiga azaleor klarar sig. Den uthärdar kalkhaltig jord bättre än sina släktingar. Den vintergröna koreanska azalean varierar i höjd och växtsättet är upprättstående och påminner om askens bladkrona med sina böjda grenar.

De breda motsatt äggrunda bladen sitter kransformade i grenspetsarna och får till hösten rödgula eller röda färger. De stora, breda och öppna blommorna spricker ut i slutet av maj, beroende på härstamningen samtidigt med bladen eller aningen tidigare. Blommorna är ljust rosenröda med en rödbrun fläck.

Den koreanska azalean har ansetts vara känslig och krävande. I Arboretum Mustila har buskarna ändå klarat sig utmärkt på Nordsluttningen i moskogen. Planteringen innehåller flere ursprung från en insamlingsexpedition i Sydkorea å 1976, och därför förekommer olikheter i buskarnas storlek, blomning och tillväxtrytm. Den tidiga blomningen lyckas oftast bra utan frostskador under de flesta åren på Nordsluttningen med sin långsamma uppvärmningstid. Kungsazalean lider ofta av vårfrost på varma ställen och i hemträdgården är det skäl att plantera busken tex på nordsidan av husen. Read more »

Rhododendron periclymenoides - kaprifolazalea

Kaprifolazalean blommar kring pingst i slutet av maj när bladen slår ut. De ljusröda, rörformiga hanblommorna doftar svagt av citron. I sina hemtrakter i Nordamerika stortrivs arten på skuggiga ställen i ek- och bokskogar på Appalackernas sluttningar. I ett klimat med svala somrar som hos oss anses den också kunna klara sig på öppna växtplatser.

I Nordamerika växer flere sommargröna arter av azalea som i mycket påminner om varandra. Ofta korsar sig arterna sinsemellan och det kan vara svårt att bestämma till vilken art naturligt växande buskar skall hänföras. Kaprifolazalean sägs skilja sig från sin närmaste släkting, arten R. canescens med sina blommor, som har ett tunt luddlager, men som saknar klibbiga och längre, tagelaktiga hår, som förekommer hos den senare. Kaprifolazaleans sirliga, fräscht doftande blommor för tanken till doftkaprifolen och kommer till sin rätt i naturliga omgivningar på långt avstånd från storblommiga förädlade sorter.

 

Syndicate content