Skip to main content

Rhododendron

Rhododendron Seidel-gruppen

rhododendron_seidel_13_kukinta_jsaarinen.jpg

Med Seidelhybrider avses av T. J. Rud Seidel Rhododendronkulturen i sydöstra Tyskland förädlade sorter av alpros med rykte av god vinterhärdighet. De har länge varit av intresse för användare i de strängaste klimaten också om Seidels alproseodling till en början koncentrerade sig på vintergöna nytto- och krukalprosor utan särskilda krav på vinterhärdighet.

De första korsningarna utfördes av Seidels plantskoleodlingar i Grüngräbchen nära Dresden år 1891, men sorterna släpptes ut i handeln först efter försöksodlingar år 1906. Plantskolan fanns på en ort med kallt klimat och vintern åren 1899-1900 var synnerligen sträng med temperaturer kring -33 C. Största delen av de alprosor som inte skyddades av snö dog bort och av 114 sorter återstod de 14 mest härdiga sorterna. Det här förklarar i viss mån varför Seidelhybriderna är härdiga, plus det faktum att man i korsningarna använde sig av arter kända för sin vinterhärdighet (R. catawbiense, R. caucasicum, R. metternichii och R. smirnowii).

Seidelhybrider anskaffades och planterades på Arboretum Mustila på 1920 och 1930 -talen. Man antecknade inte sortnamnen vilket så tillvida är irriterande att flere av dem fortfarande är vid liv. När de blommar med sina stora ofta violetta blommor följer en störtsjö av frågor som till största delen förblir obesvarade. Flere sorter hos Seidel är mycket lika varandra och svåra att identifiera.

Seidelhybrider användes som föräldraplantor vid korsningarna av inhemska alprosor i förädlingsprojektet som inleddes 1973, men resultatet motsvarade inte förväntningarna eftersom flere av moderplantornas goda egenskaper förlorades. Av de namngivna sorterna härstammar endast 'Hellikki' och 'Unelma' direkt från en rödblommig Seidelhybrid. Av de existerande Seidelhybriderna skulle de bästa exemplaren klara sig i södra Finland. Dessvärre har de försvunnit ur alproseodlarnas kataloger frånsett enstaka undantag på bekostnad av nyare och mera exotiska sorter. Bäst hittar man dem i gamla samlingar.

 

Rhododendron × wellesleyanum (R. catawbiense × maximum) - alproshybrid

rhododendron_catawbiense_maximum_kukinta_jsaarinen.jpg

När två nära släktingar möts på gemensamma växtplatser uppstår ofta korsninmgar dem emellan. Den här på Arboretum Mustila naturligt växande hybriden är ett exempel på en mellanform som påminner om vardera föräldern. Den är insamlad i Appalackerna i USA som sommarrododendron (R. maximum) men den väckte redan i plantstadiet mistankar om sin bakgrund.

Buskarna är karaftigt växande och en del av dem växer på det för alprosor atypiska sättet upprätt, tom trädaktigt. I de ljust violetta blommorna kan man känna igen den ena förälderns, catawba-rododendrons (R. catawbiense) påverkan, också om blommorna är ljusare och när de är som bäst isblå. Det förekommer i någon mån variationer mellan olika exemplar som hos korsningar av olika arter i allmänhet.

 

Rhododendron viscosum - sen azalea

rhododendron_viscosum_kristiantheqvist.jpg

Sen azalea är en sommargrön, flerformig art av azalea, som i likhet med flertalet släktingar kommer från Nordamerika. Artens naturliga utbredningsområde ligger i östra USA och sträcker sig från delstaten Maine till Texas. De nordligaste ursprungsarterna tycks klara sig också i södra Finland. I naturligt tillstånd växer sen azalea i fuktiga granskogar och intill kärrmarker. I USA kallas den kärrazalea.

Buskarna blir i sina hemtrakter upp till 3 meter höga men betydligt mindre i Finland. Blommorna är trattformade, ljusa och ibland ljusröda. Busken blommar sent, i Finland först i juli, och därför är den ett bra verktyg för att förlänga azaleans blomningstid. Blommorna göms delvis under bladen, men de är i Tujadalen mycket närvarande på grund av sina starka dofter som skiljer sig från dofterna hos övriga azaleor.

 

Syndicate content