Rhododendron

Rhododendron hypoleucum

Pors, skvattram är en alpros! Släktet Ledum förenades med alprosorna till släktet Rhododendron år 1990 beroende på resultatet av molekylsystematiska undersökningar. Den finländska forskaren Harri Harmaja har på nytt namngivit de flesta kända arter av pors, inklusive den bekanta getporsen, vars vetenskapliga namn numera är Rhododendron tomentosum (tidigare Ledum palustre). Pors korsar sig med vissa arter av alpros, vilket delvis tyder på släktskapet.

Rhododendron diversipilosum

Skvattram eller getpors (Ledum) fick bilda sitt eget släkte i över 200 år, allt från Linnés tider, tills de efter molekylärsystematiska undersökningar år 1990 förenades med släktet alprosor Rhododendron. Det nära släktskapet mellan getpors och alpros bevisas av fler lyckade korsningar mellan dessa två.

Rhododendron ungernii-hybridi - alproshybrid

Av de fyra vintergröna arterna av alpros är arten R. ungernii minst odlad och minst bekant. Den påminner i någon mån om vresrododendron (R. smirnowii) eftersom bladens undersida är luddig hos vardera. Däremot blir översidan kal i takt med att bladen spricker ut till sin fulla storlek i motsats till vresrododendron vars ludd på översidan delvis bevaras. Busken odlas för sin sena blomning och sina stora blad som kan bli 20 cm långa, medan busken i naturen kan uppnå en höjd av över 6 meter.

Rhododendron Seidel-gruppen

Med Seidelhybrider avses av T. J. Rud Seidel Rhododendronkulturen i sydöstra Tyskland förädlade sorter av alpros med rykte av god vinterhärdighet. De har länge varit av intresse för användare i de strängaste klimaten också om Seidels alproseodling till en början koncentrerade sig på vintergöna nytto- och krukalprosor utan särskilda krav på vinterhärdighet.

Rhododendron × wellesleyanum (R. catawbiense × maximum) - alproshybrid

När två nära släktingar möts på gemensamma växtplatser uppstår ofta korsninmgar dem emellan. Den här på Arboretum Mustila naturligt växande hybriden är ett exempel på en mellanform som påminner om vardera föräldern. Den är insamlad i Appalackerna i USA som sommarrododendron (R. maximum) men den väckte redan i plantstadiet mistankar om sin bakgrund.

Rhododendron viscosum - sen azalea

Sen azalea är en sommargrön, flerformig art av azalea, som i likhet med flertalet släktingar kommer från Nordamerika. Artens naturliga utbredningsområde ligger i östra USA och sträcker sig från delstaten Maine till Texas. De nordligaste ursprungsarterna tycks klara sig också i södra Finland. I naturligt tillstånd växer sen azalea i fuktiga granskogar och intill kärrmarker. I USA kallas den kärrazalea.

Rhododendron vaseyi - fjärilsazalea

Fjärilsazalean växer i naturligt tillstånd i bergen i North Carolina i Nordamerika. Den blommar på bar kvist i maj och ger ett intryck av en svärm fjärilar som satt sig ner för att välkomna våren. Blommorna varierar i ljusrött, men också vitblommiga sorter har namngivits. Undantagsvis är fjärilsazalean en av de få, bland hundratals naturliga azalea-arter i släktet Rhododendron, som inte korsar sig med släktets övriga arter. Å andra sidan behöver den knappast korsas eftersom den sirliga skönheten står i en klass för sig.

Rhododendron schlippenbachii - koreansk azalea

Den koreanska azalean är en av de mest allmänt förekommande buskarna i Koreas bergstrakter i ljusa ek- och tallskogar samt ovanför trädgränsen. Den är en av de allra vackraste arterna av azalea och den är samtidigt en uppskattad prydnadsväxt också i länder där otaliga mindre härdiga azaleor klarar sig. Den uthärdar kalkhaltig jord bättre än sina släktingar. Den vintergröna koreanska azalean varierar i höjd och växtsättet är upprättstående och påminner om askens bladkrona med sina böjda grenar.

Rhododendron japonicum - japansk azalea

Den japanska azalean växer på alla fyra japanska huvudöar. I motsats till flere andra azaleor är den ingen naturlig skogsväxt. I söder växer den på heta grässlätter och bergiga sluttningar, mera norrut vid kärrkanter, på klippor, i buskmarker och på hedar. I de södra delarna av sitt utbredningsområde är buskarna antingen gul- eller rödblommiga, medan de mera norrut oftast är rödblommiga. Blommorna är större och har bredare kronor i jämförelse med de amerikanska azaleorna.