Skip to main content

Quercus

Quercus macrocarpa

quercus_macrocarpa_ojussila.jpg

Av de över 70 arter av ek som förekommer i Nordamerika har den stora och majestätiska eken Quercus macrocarpa utbrett sig allra mest. Kanten på vaggan som bär upp det stora ekollonet är hårig. (Macrocarpus = storfruktig)

Trädet kan bli över 40 meter högt under optimala förhållanden men det blir betydligt mindre och krokigare på kargare marker. På grenarna bildas ofta breda korkvingar som förstärker det karga och taggiga intrycket.

I sitt hemland har den här eken stor betydelse och den industriella användningen är mångsidig. Av trävirket binder man tunnor för förvaring av alkoholhaltiga drycker. De stora ollonen duger inte bara åt djuren utan också till människoföda. Krossade ollon från de bästa träden kan som sådana användas i bakverk och kakor men oftast bör de blötläggas för att avlägsna barkämnena.

I Finland har Quercus macrocarpa klarat sig med varierande framgång. De ytterst nordliga ekplantorna som Arboretum Mustila har samlat in klarar sig bra i Uleåborg men tvinar bort i arboretets egna planteringar. Av allt att döma trivs den här eken som kommer från trakter med inlandsklimat bättre i landets östra eller norra delar, eller så kräver träden en annan jordmån än den på Arboretum Mustila.

 

Quercus ellipsoidalis

quercus_ellipsoidalis_hemelrijk_kukat_jsaarinen.jpg

Eken Quercus ellipsoidalis är en av de mest lovande amerikanska ekarna och den hämtades för första gången till Finland i samband med Arboretum Mustilas fröinsamlingsexpedition år 1993. Den har vackra blad och förekommer naturenligt i den kalla vinterklimatzonen väster om de Stora Sjöarna där flere av de amerikanska ekarterna inte längre kommer till rätta. Den växer i karga backslänter tillsammans med bla rödtallen (Pinus resinosa).

Quercus ellipsoidalis blir inte särskilt stor ens i sitt hemland och den kunde därför antas lämpa sig bra för små utrymmen. På Arboretum Mustila förbereder sig den här eken för vintern klart tidigare än rödeken (Q. rubra och de vackra bladen som är mindre och har djupare flikar än rödeken får varje år djupröda höstfärger.

Till sitt växtsätt påminner trädet, med sina upprättväxande grenar och hängande nedre grenar, om kärrek (Q. palustris). Gamla träd ger vintertid ett taggigt intryck på grund av det stora antalet grenstumpar som sitter kvar.

 

Syndicate content