Styvklematisen med mörkgröna blad är perennaktig, den växer på en sommar drygt en meter hög, blommar på samma års skott och vissnar på hösten. Stjälkarna klipps ner före den nya växtsäsongen. Med tiden bildar styvklematisen långsamt en bred och tät tuva. Samtidigt växer också det honungsdoftande molnet av små vita blommor som under högsommaren täcker busken. Efter blomningen pryds styvklematisen av silverskimrande fröställningar ända till vinterns ankomst.
I sina hemtrakter i de östliga delarna av Nordamerika är den virginska skogsklematisen allmän i skogar, på dikesrenar och i strandbuskage. Den klättrar upp i träden, växer på buskar och staket eller utmed marken om inget stöd finns.
Amurklematisen kommer från nordöstra Asien kring trakterna av Ochotska havet. Klematis kallades tidigare för skogsranka och amurklematisen hör i sina hemtrakter till undervegetationen i skogen. Den slingrar sig ofta på buskar. På Arboretum Mustila klättrar en amurklematis med sitt genetiska ursprung i Kamtjatka runt stammen på en åldersstigen manchurisk valnöt (Juglans mandshurica) till en höjd av 3-4 meter och blommar rikligt.