En av de första forsytiorna som hämtades till Europa var den kinesiska forsytian. Den skotske botanikern Robert Fortune fann busken i trädgården hos en mandarin och senare också i ett närliggande bergsområde där busken växer vild längs bäckar och floder. I Europa korsade man den med hängforsytia (F. suspensa) och på det här sättet kom hybridforsytian (F. x intermedia) med sina ståtliga blommor till världen.
Tidigt om våren i april-maj öppnar sig de små stjärnformiga blommorna i skaftens eller fjolårsskottenas bladveck. Efter blomningen känns busken lätt igen på sina blad och sitt växtsätt. Bladen är mörkt gröna, brett ovala och trubbiga. Buskens grenar är bågformat förgrenade, den är bredväxande och bildar rotskott.
Forsytian väcker berättigad uppmärksamhet i sin vårliga blomsterprakt. Förutom den sedan tidigare i Finland odladetidiga forsytian (F. ovata) samt kanadaforsytian (F. 'Northern Gold') kunde man önska att den mycket lovande manchuriska forsytian skulle vinna i popularitet. Den manchuriska forsytian som kommer från ett mycket begränsat område i nordvästra Kina har i vårt västra grannland Sverige ingått i sortimentet av E-märkta plantor, och amerikanerna anser busken vara en av de mest frosthärdiga arterna av forsytia.
Den här forsytian har inte i Finland odlats i större utsträckning. Den kommer från bergsområden i mellersta Kina där flere arter som klarar av det finska klimatet har påträffats. Några buskar införskaffades till Arboretum Mustila på våren 2006 från Lettland och de har tillsvidare klarat sig bra.