Den i Mellan- och Östeuropas bergstrakter allmänna silvergranen är en gran som många känner från den traditionella tyska julsången "O Tannenbaum". De täta grenarna och det regelbundna växtsättet har gjort denna ädelgran till ett populärt prydnadsträd i mellaneuropeiska parker och trädgårdar.
Sitkagranen förekommer längs kusten från Alaska till Kalifornien och har flere också överraskande förtjänster. Det är knappast allmänt känt att virke av sitkagran användes tiill ett av de största planen i flyghistorien, Spruce Goose av Howard Hughes.
Den här apeln är det enda amerikanska äppleträdet som växer naturenligt väster om Klippiga Bergen. Fastän man vet att arten är köldhärdig har det odlats i mycket liten utsträckning i Finland. I sitt hemland har man inte insett trädets prydnadsvärde, också om de avlånga frukterna gör arten unik bland prydnadsaplar. Däremot används trädet i sina hemknutar som grundstam för andra äppelträd för att de skall klara sig på besvärliga, leriga och våta växtplatser.
Den lilla, förtjusande skogsalpklockan härstammar från bergstrakter men trivs även på jämnare mark bara den har tillräckligt med skugga. Skogsalpklockans blad är njurformade, relativt tjocka och stadiga samt vintergröna. Barrträden ger det bästa skyddet, speciellt på våren då lövträden inte ännu fått blad och solen värmer. I sol ljusnar skogsalpklockans blad och kan till och med få bruna, torra fläckar.
En bulgarisk forstmästare levererade frön av makedonisk tall till Arboretum Mustila redan år 1907. Fröerna var insamlade i bergskedjan Rila, som trots sitt sydliga läge har låg medeltemperatur och där snön smälter först i juni. Den makedoniska tallen växer i bergstrakterna på Balkan som en relikt av europeiska skogar före istiden. Förutom i Bulgarien och Makedonien förekommer trädet i trakterna av sjön Prespa i Albanien.
Kontortatallen är hemma i ett smalt område i nord-sydlig riktning i Klippiga bergen i de nordvästra delarna av Nordamerika. Trädet är smalt i toppen, det har dubbla barr som lätt känns igen genom att de är längre, grovare, mera vridna, samt blekare gröna än barren hos tallen (P. sylvestris). Barken på trädets stam är tunn och mörkgrå, påminnande om granen, utan den typiska rodnaden eller den tjocka bark som utvecklas med åren hos inhemska tallar. Kontortagranen är ett pionjärträd som sprids efter skogsbränder och vars kottar oftast öppnas först efter branden.
Man skiljer mellan två underarter av cembratall. Av dessa växer alpcembratallen (P. cembra subsp. cembra) i mellersta och östra Europa Europas bergstarkter medan den sibiriska cembran (P. cembra subsp. sibirica) förekommer vidsträckt utbredd i Sibirien öster om Ural. Avståndsmässigt skiljs de åt av tusentals kilometer, men till den yttre formen ses skillnaden endast i den sibiriska cembratallens långsmala form av kotten och på de blänkande knopparna.
Brungranen är uppkallad efter den balttyske botanikern Peter von Glehn som verkade i Ryssland. Brungranen har en lång historia i Arboretum Mustila. De första planteringarna gjordes av plantor uppdragna av japanska fröer levererade av Arboretum Mustilas hovleverantör, dansken Johannes Rafn år 1908. Idag över hundra år senare är skogspartiet fortfarande i gott skick. Detsamma kan man verkligen inte konstatera vara fallet med flere andra av Arboretum Mustilas exotiska granar. Besökaren finner sannolikast brungranen i skogspartiet som planterades 1995 vid vägen längs Norrsluttningen.
Lärkträd har redan länge odlats utanför sina naturenliga växtplatser av skogsekonomiska orsaker. Samtidigt har det blivit uppenbart att närbesläktade arter när de väl har planterats imtill varandra kan producera hybrider sinsemellan. Hybrider har dessutom planterats avsiktligt eftersom de ofta är mer snabbväxande än sina föräldraplantor den här egenskapen typisk för hybrider kallas heterosieffekt. Den mest kända hybriden ute i världen är Henrylärken (Larix x marschlinsii) som är en korsning av japansk lärk och lärkträd.
Kaskadgranen förekommer på ett begränsat område i de västra kustområdena i Nordamerika i Kaskadbergen från nordgränsen av Washington till Oregons och Kaliforniens gränstrakter. Området har riklig nederbörd och vintertid är snötäcket djupt. Kaskadgranen bildar blandskogar med andra barrträd i området. I motsats till andra ädelgranar kan kaskadgranen bli t.o.m 300 år gammal.