Skogstryet är naturenligt i Finland och typväxt för skuggälskande växter i frodiga lundar. Busken är spretig och förgrenad och blommar tidigt om våren med små doftande gulvita blommor när bladknopparna slagit ut. Efter blomningen utvecklas de hopvuxna bären som liknar röda vinbär. Bären är giftiga.
Koreatryets generösa bladverk för automatiskt tankarna till ett mera exotiskt växtsläkte. Grenarna är vakert böjda med blad som sitter symmetriskt mot varandra och i bladvecken spricker två vita blommor ut i juni. På hösten utvecklas blommorna till svagt giftiga orangefärgade bär.
Kaprifolen som har prytt flere gråa timmerväggar torde fortfarande vara den mest populära av våra blommande vedartade rankor. Doften av de gulvita, till en början rödaktiga blommorna är en oskiljaktig del av våra ljusa sommarnätter. Inom släktet try (Lonicera), som Linné namngav efter den tyska läkaren och örtforskaren Lonitzer eller Lonicerus (1528-1586), förekommer flere klättrande arter. De slingrar sig kring sitt växtstöd men de kan också användas som marktäckare, som i kafésluttningen på Arboretum Mustila.
Blåtry förekommer i naturligt tillstånd i Finland endast i Kuusamo där den är fridlyst som en utrotningshotad växt. På grund av sin härdighet och anspråkslöshet används den som trädgårdsväxt i hela landet och den kan dessutom påträffas förvildad. Blåtryet är en härdig, lågväxande buske med blågröna blad som är lika hög som bred. Den blommar i maj med gulvita blommor. Efter midsommar mognar de blåa bären. De är lindrigt giftiga, har besk smak och innehåller saponiner.
Alptryet som växer i bergstrakterna i mellersta Europa trivs i solen men håller sig vacker och bladrik också på skuggigare växtplatser. Busken är låg och tät med blad som ovanpå är glänsande gröna och rätt stora för att vara blad av try. Till sin form är de långsmalnande med korta bladskaft, ljusa undertill och håriga i början. De små, långskaftade blommorna är gulaktiga med stödblad i rött precis som förbladena hos fruktämnet. Blomställningarna sitter i skaft på någon cm.