Nikkarinmäki

Malus diversifolia

Den här apeln är det enda amerikanska äppleträdet som växer naturenligt väster om Klippiga Bergen. Fastän man vet att arten är köldhärdig har det odlats i mycket liten utsträckning i Finland. I sitt hemland har man inte insett trädets prydnadsvärde, också om de avlånga frukterna gör arten unik bland prydnadsaplar. Däremot används trädet i sina hemknutar som grundstam för andra äppelträd för att de skall klara sig på besvärliga, leriga och våta växtplatser.

Tripterygium regelii - vingfröranka

Hos oss syns vingfrörankan mera sällan men den kunde vara ett ypperligt tillägg i utbudet av klängväxter i södra Finland. Utan stöd växer vingfrörankan som en bred buske, men när den slingrar sig i träd på jakt efter ljus kan den klättra flere meter. Vingfrörankan blommar i juli med små blommor i rikligt förekommande blomkvastar och ger ett intryck av spetsgardin på avstånd. Frukterna är trevingade och medan hösten framskrider antar de en starkt rödaktig färg.

Syringa Villosae-ryhmä - häng-, park- och andra syrener, Syringa Villosae -gruppen

En stor del av Arboretum Mustilas syrener är näst intill oidentifierade arter och korsningar som hör till Villosae-gruppen. De har uppstått ur fritt pollinerade fröer av arter och sorter inom sektionen Villosa. Det är svårt att enbart på basen av utseendet identifiera vad buskarna består av och ifall de är 'rena' arter eller korsningar. Motsvarande korsningar har avsiktligen gjorts när man har förädlat syrener. En populär part i korsningsarbetet har varit hängsyren (Syringa reflexa) som ger hybriderna hängande blomställningar.

Pyrus ussuriensis - manchuriskt päron

Det manchuriska päronet förekommer i naturligt tillstånd i skogar i norra Kina, Korea och ryska Fjärran Östern kring floden Ussuri. I sina hemtrakter kan trädet bli över 10 meter högt men i Finland blir det klart lägre. Trädet blommar i vitt vid bladsprickningen tidigt om våren, och på Arboretum Mustila beroende på vädret ungefär i mitten av maj. Till hösten får trädet beroende på exemplar grannt orangefärgade eller röda höstfärger.

Prunus maximowiczii - häggkörsbär

Det ostasiatiska häggkörsbäret odlas irriterande sällan i Finland. Blomningen kan inte mäta sig med andra körsbär som blommar på bar kvist men tack vare sitt vackra växtsätt och goda vinteregenskaper utgör trädet ett utomordentligt tillskott till vårt utbud av blommande träd. Häggkörsbäret blommar i vitt efter bladsprickningen. Trädet utvecklas till ett vackert flerstammigt småträd med grenar på olika nivåer. Ställningen på bladen visar att häggkörsbäret klarar sig bättre i skugga än de flesta andra körsbär.

Prunus mahaleb - vejksel

Vejksel kommer från Europa och Mellanöstern. Vejksel har odlats sedan länge över hela världen och har i stor utsträckning använts som grundstam för surkörsbär (Prunus cerasus). Speciellt i Nordamerika används vejksel som häckväxt och den har spridits vidare med fåglar. Samma sak har inträffat på Stora Karlsö på Gotland. Vejksel används industriellt för sin aromatiskt doftande bark som innehåller kumarin.

Prunus domestica - plommon

Plommonträdet är känt bara som odlat, det har rotskott, ett fåtal tornar eller saknar dem helt, och det producerar ätbara frukter. Ursprunget torde vara området under den fruktbara halvmånen, där det till sin kromosomsammansättning tvåcelliga körsbärsplommonet (P. cerasifera) har förändrats till flercelligt. Man började föröka de här trädena med ympning eller förädlingsteknik senast under den grekisk-romerska eran. Också i Finland har man odlat plommon i över 300 år.

Prunus cerasus - surkörsbär

Det blommande ståtliga surkörsbäret är ett litet träd utan taggar vars tunna grenar böjer sig med stigande ålder. Grenarna hänger inte som hos sötkörsbäret (P. avium). Surkörsbäret blommar på våren vid bladsprickningen med vita blommor i grupper om 2-5 och körsbären mognar till hösten i klarröda, mörkröda eller brunröda nyanser. Sorterna av surkörsbäret indelas i två kategorier efter sina frukter, dels amareller som har klara färger, dels moreller med mörka färger.

Prunus avium - sötkörsbär, fågelbär

Sötkörsbäret är ett frukt- och skogsträd som oftast saknar rotskott och som växer sig större än surkörsbäret (Prunus cerasus) som är bekant från hemträdgården. Också i finska förhållanden kan trädet bli ett stamträd om 5 till 10 meter. Stammen är rödbrun och blänkande, med tvärstrimmiga mönster, och de yttre lagren i barken lossnar i stora flagor på tvären. Grenarna är upprätta och hänger inte som hos surkörsbäret. Sötkörsbäret har vita flockblommiga blomställningar som avtecknar sig vackert mot de utspruckna löven.