Larix

 Lärkträd har redan länge odlats utanför sina naturenliga växtplatser av skogsekonomiska orsaker. Samtidigt har det blivit uppenbart att närbesläktade arter när de väl har planterats imtill varandra kan producera hybrider sinsemellan. Hybrider har dessutom planterats avsiktligt eftersom de ofta är mer snabbväxande än sina föräldraplantor den här egenskapen typisk för hybrider kallas heterosieffekt. Den mest kända hybriden ute i världen är Henrylärken (Larix x marschlinsii) som är en korsning av japansk lärk och lärkträd.

Sibirisk lärk växer naturenligt på vardera sidan av Uralbergen. Den håller på att breda ut sig i väst och de närmaste naturenliga bestånden med sibirisk lärk förekommer nuförtiden vid Onegas östra stränder. Sibirisk lärk förekom i Finland innan den senaste istiden och trivs nuförtiden bra i så gott som hela vårt land. Med sina raka stam och fina grenar utgör den ett idealiskt skogsträd. Kronan är smalt kägelformad. Unga grenar är styvare och hänger mera sällan än hos övriga lärkträd. Den sibiriska lärken får sina höstfärger som den första av alla lärkträd.

Olgalärken växer naturenligt i områden med klimat som påminner om vårt finska i norra Korea med närområden. Den är snabbväxande, tålig och dekorativ och trivs bra i södra och mellersta Finland. Tyvärr har den mest planterats i vetenskapliga samlingar. Särskilda kännetecken är grenarnas uppåtriktade ställning, mycket korta barr och glänsande röda kottar innan de har mognat.

Den västamerikanska lärken kommer från ett litet område i de västliga delarna av Klippiga bergen i Nordamerika. I Finland begränsas dess trivsel till de allra näringsrikaste och varmaste markerna i södra Finland.

Västamerikansk lärk känns igen på sina kottar vars täckfjäll eller sådor skymtar mellan kottefjällen. Till sitt växtsätt är den smalare än övriga lärkträd och den växer sig stor, tom 40 -50 m hög.

Kanadalärk eller tamarack är lätt att känna igen på avstånd genom sina späda, krumbuktade krongrenar. Trädet är smäckert och jämfört med andra lärkträd småvuxet. Som un växer den relativt snabbt, men förblir lägre och slankare än tex sibirisk lärk (Larix sibirica). Tamarackens barr är blågröna och pryder landskapet med gula färger innan barrfällningen. Kottarna är små endast aningen större än ärter.

Japansk lärk som härstammar från bergstrakterna av ön Honshu är härdig i Finland ända till växtzon III. På Arboretum Mustila har man odlat japansk lärk sedan början av 1910 -talet och träden har inte skadats ens av de strängaste vintrarna senaste århundrade. På grund av sitt maritima ursprung har den unga japanska lärken däremot varit känslig för höstfrost som också kan störa blomningen genom att skada blomknoppar.

Den blå nyansen hos barren till den japanska lärken avviker tydligt från övriga inom Arboretum Mustila växande lärkträd.

Kurilerlärkens naturliga utbredningsområde i Fjärran Östern inbegriper förutom ögruppen Kurilerna ochså ön Sachalin samt enligt endel forskare Kamtjatkahalvön. Hos oss kan trädet odlas i höjd med mellersta Finland. Kurilerlärken känns lätt igen på sina långa, platta grenar, vilka skapar en alldeles speciell stämning i skogspartiet. De brunfärgade barren sitter kvar långt in på hösten ända tills de första snöfallen.

Den dahuriska lärken är hemma från kallaste Östsibirien och bildar världens nordligaste skogar på Tajmyr halvön vid Ishavet. Även på norra halvklotets kallaste område i Verchojanska bergen, där man uppmätt -70 grader C, växer dahurisk lärk som kämpar sig igenom den torra sommaren på fukt från smältande permafrost. Den torde således kunna odlas i hela Finland.

Polsk lärk som förekommer på höglänta områden i mellersta Polen är en variant av lärkträdet (L. decidua). Trädet anses på grund av kottarnas form av ett antal botaniker vara en rudimentär mellanform av lärkträd och sibirisk lärk.

Lärkträdet kommer från bergstrakterna i mellaneuropa, närmast Alperna. Trädet klarar sig bra i de södra och mellersta delarna av Finland och ingår allmänt i de äldsta planteringarna av lärkträd i vårt land. Det har flitigt använts också som prydnadsträd. Trädets stamform är i snitt inte lika bra som tex stammen hos sibirisk lärk (L. sibirica), en egenskap som i viss mån begränsar trädets skogsekonomiska användning.