Skip to main content

Salix

Salix × fragilis nothovar. basfordiana - gulpil

Gulpilen hör till gruppen grönpilar som bildats genom att korsa vitpil (S. alba) med pilen (S. euxina). Gulpilen avviker från grönpilarna endast genom sina gultorangefärgade grenar. Färgen är klarast på vårvintern och i unga grenar. Av den här orsaken beskärs trädet tidvis till en torso av storleken 1-2 m från vilken starkt färgade grenskott växer ut. Fritt växande kan trädet utvecklas till ett tom 25 m högt träd med en genomskärning av över 1 meter.

Gulpilen påträffades först av korgbindaren W. Scaling i Storbritannien på 1860 -talet. I Finland har olika stambestånd av trädet odlats allt sedan 1920 -talet, ofta under det felaktiga namnet Salix alba 'Vitellina'. På Arboretum Mustila växer numera tre gulpilar med aningen olika utseende. Skillnaderna förekommer i storlek, kön, växtsätt, bladform och färgsättningen hos bladen, sannolikt också i härdigheten.

 

Salix × fragilis - grönpil

Den mångformiga grönpilen är en korsning mellan vitpil (S. alba) och pil (S. euxina) under flere generationer samt genom korsningar bakåt med ursprungsarterna. Träden varierar både till storlek, växtsätt, formen på bladen och årsskottenas färger. I näringsrika och fuktiga växtplatser blir träden stora med yviga kronor som kan påminna resenären om söderns oljeträd.

Den yviga och täta grönpilens blad är smala, blänkande och mörkgröna med en blågrå undersida. Årsskottena är oftast mörkt bruna men de förekommer också i gula, gulbruna, rödaktiga eller gula nyanser. Skotten bryts lätt av och ifall de hamnar i vatten kan de utveckla rötter och spridas till nya stränder och så småningom växa till nya träd.

Grönpilen har spridits med människan överallt. På något sätt föredrar de av människan formade miljöer bättre än vitpilen. I Arboretum Mustila planterades år 1914 en knäckepil (S. fragilis) nedanför Hasselsluttningen intill åkern där det fortfarande växer.Trädet beskars kraftigt efter att ha skadats av stormvindar och har därigenom stimulerats till ny tillväxt. Mellan kafeet "Piika ja Renki" och riksvägen växer två sannolikt yngre grönpilar av olika ursprung. Grönpilen verkar i likhet med andra pilar vara känslig för svampsjukdomar som färgar årsskotten svarta.

 

Salix × pendulina 'Blanda' - parasollpil

Äkta tårpilar som har uppnått en nästan mytomspunnen position odlas inte hos oss eftersom de är för känsliga för att klara sig i Finlands vinterklimat. Genom korsningar med härdigare sorter kan man åstadkomma bättre möjligheter för övervintring. Underarten 'Blanda' visade sig överraskande nog vara den härdigaste i de försök man gjorde med olika pilsorter på Arboretum Mustila på 2000 -talet. Trädet anses vara en korsning mellan pilen (S. euxina) och tårpilen (S. babylonica). Trädet hämtades till Finland från Danmark av pilspecialisten Tapani Uronen år 2003. Det är faktiskt fråga om den äkta underarten 'Blanda' och inte den under samma namn redan på 1800 -talet till Finland från Ryssland hämtade parasollpilen som är ett helt annat träd. Den äkta underarten har långa, till marken eller vattenytan nerhängande grenar och smala hårfria blad i vars bas sitter två stora snibbar eller stipler. Vintertid är grenarna glänsande gröna med svartnande knoppar.

Den unga parasollpil som planterades i Arboretum Mustila vid bron intill sjön vid Atsaleabranten har klarat sig förvånansvärt bra oberoende av växtplatsens skugga och väta. Härdigheten och motståndskraften mot sjukdomar är relativt bra.

 

Syndicate content