Skip to main content

Amelanchier

Amelanchier spicata - häggmispel

amelanchier_spicatum_jreinikainen.jpg

Häggmispeln är inte känd i naturligt tillstånd utan endast som odlad eller förvildad från norra Europa. Den har ansetts vara en form eller hybrid av den nordamerikanska arten Amelanchier stolonifera och den har tidigare kallats Amelanchier botryapium. Till sitt växtsätt är häggmispeln speciell med sina upprättstående stammar i täta grupper. Jordrevorna är korta och sprider sig i ringa utsträckning. Däremot mumsar fåglar ivrigt i sig av bären och sprider på så sätt häggmispeln vida omkring i skogsbranter och skogsbryn till förfång för miljömyndigheterna.

Bladen har storleken av tändsticksaskar, de är småtandade, kortspetsade och håriga vid utsprickningen. De vita blommorna är upprätta i klasar och under blomningen ser busken ut som om den vore indränkt i gräddskum. Bären mognar via röda nyanser till blåsvarta. De är ätbara fast inte lika smakliga som bären hos bärhäggmispeln eller kopparhäggmispeln.

Häggmispeln är den mest planterade mispelarten i Finland. Däremot är den sällsynt förekommande på Arboretum Mustila.

 

Amelanchier laevis - kopparhäggmispel

amelanchier_laevis_kristiantheqvist.jpg

Kopparhäggmispeln är en skönhet under två årstider. Den är hemma från de östra delarna av USA där den växer i torra eller våta buskage i skogsbrynet. Det är ett sirligt vuxet litet träd som blommar om våren när bladen spricker ut. De vita blommorna med fem kronblad är samlade i glest hängande klasar. Höstfärgen är varmt orange och blir anslående varje höst.

Odlad är kopparhängmispeln dekorativ och jämförelsevis lättskött. Det är ett av de finaste träden på Etelärinne (Sydsluttningen) i Mustila i maj när de nyutslagna, genomskinliga, kopparfärgade löven inramar de vita blomklasarna. De mörkblå, saftiga och söta bären mognar i augusti och smakar både de anställda på Arboretet och fåglarna. Men fåglarna har endast sporadiskt spridit kopparhäggmispeln i parken.

 

Amelanchier alnifolia - bärhäggmispel

amelanchier_alnifolia_hedelma_jsaarinen.jpg

Bärhäggmispeln som i kommersiellt syfte kallas saskatoon eller blåbärsträd används ibland också som en prydnadsväxt, men oftast odlas den som en nyttoväxt på grund av de ätbara bären. På Arboretum Mustila mognar bären i början av augusti. Smaken är speciell med inslag av blåbär, rönn och plommon samt aningen mandel. Bären är söta och saknar nästan helt syra och används därför oftast tillsammans med andra bär.

Bärhäggmispeln är en flerstammig buske som påminner om häggmispeln (A. spicata) men som i jämförelse med den är aningen bredare och mera trädlik. Den gör inte rotskott men däremot nog stubbskott. Bladen är oftast trubbiga eller inbuktade i bladspetsen medan sidotänderna är stora och glest sittande. Blomställningarna är som miniatyrer av häggen fastän växten utseendemässigt påminner mera om rönnen.

Bärhäggmispeln är inte särskilt allmän i Finland men man har påträffat buskar också i gamla parker och arboretum. I våra dagar saluför plantskolorna underarter avsedda som bärbuskar, tex 'Smoky' och 'Northline'.

De bärhäggmisplar som förekommer på Arboretum Mustila är av okänt genetiskt ursprung men de ger goda skördar och övervintrar bra. Buskarna har förvildats och spridits med fåglar. Faran för förvildning är skäl att minnas också om endast häggmispeln hittills har brett ut sig kraftigt som en främmande art.

 

Syndicate content