Skip to main content

Aesculus glabra

Aesculus glabra - stinkhästkastanj

Aesculus glabra @hörsholm ©jr

Stinkhästkastanjen är hemma från Mellanöstern i USA och det är Ohios "delstatsträd". Naturligt växer det på bördiga marker i floddalarna. Det är inte riktigt lika storvuxet som hästkastanjen A. hippocastanum, men blir nog ett stort träd med bred krona. Bladen är sirligare än hos sin europeiska släkting och under lövverket råder en djup skugga.

Stinkhästkastanjen har tidig lövsprickning och blommar efter det med gulgröna blomklasar som inte är lika spektakulära som hästkastanjens därför att blommorna förblir rätt slutna. Stinkhästkastanjen är dekorativast under hösten när den får sin flammande orangea höstglöd.

Stinkhästkastanjens tjocka korkartade bark och blommor luktar illa som varning för trädets giftighet. De giftiga, taggiga fröna och rotdelar användes av ursprungsbfolkningen för fiske. Fröna som slängdes i sjön bedövade fiskarna som sedan kunde fångas med händerna.

Arboretum Mustila blev intresserad av stinkhästkastanjen under fröinsamlingsresan 1993. Frön från dessa träd som trivs kring den isande kalla prärien har blivit till träd som växer och blommar ända uppe i trakten av Uleåborg. I motsats till många andra amerikanska trädarter avmognar stinkhästkastanjen tidigt, och man hinner även i Finland njuta av höstfärgerna innan kölden kommer.

 

Syndicate content