Skip to main content

Tuijalaakso

Thuja koraiensis - koreansk tuja

thuja_koraiensis_maisemassa_jreinikainen.jpg

Den i västvärlden sällsynta koreanska tujan växer naturenligt i ett smalt bergsområde i östra Mandchuriet samt i Nord- och Sydkorea. Den är ett långsamt växande kägelformat barrträd, som i sina hemtrakter kan uppnå en höjd på över tjugo meter. På ofördelaktigare växtplatser förblir den buskaktig. Som en följd av röjning av odlingsmark och överdimensionerad trädfällning finns endast ett fåtal vitala träd i liv. Den koreanska tujan är en utrotningshotad i sina hemtrakter.

Den koreanska tujan har ett vackert symmetriskt kägelformat växtsätt med flata hängande årsskott, vars fjälliknande barr är kritfärgade undertill. Översidan av barren är ofta mörkt mattgröna men kan få silveraktiga drag på solmättade ställen. Stammens bark är fibrig och till färgen gråbrun.

Av de tuja-arter som trivs i Finland är den koreanska tujan den näst härdigaste. Den började odlas i vårt land i början av 1930 -talet, när Arboretum Mustila och Skogsforskningsinstitutet erhöll fröer direkt från växtens naturenliga hemvist. När två tuja-arter växte sida vid sida bildades i Arboretum Mustila en korsning mellan koreansk tuja och kanadatuja (T. occidentalis) som ett handslag mellan öst och väst, något som är unikt i växtvärlden.

 

Abies amabilis - purpurgran

Abies amabilis ©jaakko

Purpurgranen anses vara den vackraste ädelgranen som växer i Mustila. Den har gjort sig förtjänt av sitt vetenskapliga namn, amabilis bettyder behaglig eller älskansvärd. Purpurgranens mörkgröna grenar är utomordentligt dekorativa och trädet har ett ståtligt växtsätt med de fjäderlika grenarna placerade i kransar och grenarna i följande krans mellan de föregående axialt sett vilket ger ett harmoniskt och vackert utseende. Trots att denna ädelgran snabbt blir ett ståtligt, tätvuxet träd, är det frustrerande långsamtväxande, krävande och lite nyckfullt som ungt. Det kan man kanske vänta sig av barrträdens prinsessa.

Purpurgranen kommer från Nordamerikas nordvästra del. Den trivs i fuktiga skogar i Stilla havets kustzon i dalar och på bergssluttningar. I Finland klarar sig arten endast i landets sydligaste delar. Proveniensen i Mustila har visat sig vara överraskande vinterhärdig, som indikerar att fröna är insamlade inom utbredningsområdets fastländska delar. De äldsta över 30 meter höga träden i Mustila, invid A.F. Tigerstedts grav är sådda 1892 och planterade 1915. A. F. Tigerstedt är arboretets grundare. Största delen av yngre planteringar är ‍‍‍avkomlingar till de ovannämnda träden.

 

Syndicate content