Skip to main content

Tuijalaakso

Phyllodoce caerulea - lappljung

phyllodoce_caerulea_kukinta_jsaarinen.jpg

Vid sidan av lappljungen hör ett tjugotal andra arter till släktet Phyllodoce, som förekommer både i Nordamerika och Eurasien. Lappljungen sprider sig som en 15 cm hög risväxt och den förekommer i naturenligt tillstånd i Finland särskilt norr om Kuusamo. Lappljungens blad är smala, läderartade och vintergröna. De parvisa långskaftade blommorna har formen av små tunnor eller klockor och böjer sig neråt i ändan av blomskaften. Lappljungen undviker de mest oskyddade och vindpinade växtplatserna.

Det liknande kråkbäret (Empetrum) växer i naturen på samma ställen. I likhet med andra inhemska risväxter från kärr eller fjällområden har lappljungen använts mycket begränsat som trädgårdsväxt. I Tujadalen i Arboretum Mustila finns en ståtlig vegetation av lappljung som man tror att kommer från finska Lappland. Den är ändå så pass mycket större än lappljungen i Lappland att det finns skäl att anta att den kommer från Fjärran Östern eller Nordamerika. Den hade länge sällskap av gul lappljung (Phyllodoce aleutica) som ändå dog bort och småningom försvann på 1990 -talet.

Lappljungen lämpar sig bra i moskogar, på hedar eller kärr tillsammans med olika ljungartade växter (Ericaceae). I Arboretum Mustila representeras de av buskrosling (Pieris floribunda), smalbladig kalmia (Kalmia angustifolia) och porsen (Rhododendron hypoleucum). Också flere andra kunde komma i fråga. Read more »

Kalmia angustifolia - smalbladig kalmia

Den smalbladiga kalmian bildar stora partier intill dammen bredvid Tujadalen på Arboretum Mustila. Denhär städsegröna risväxten blommar i juli. Då har de översta bladvecken rikligt med små rosenröda blommor med öppna svepeskålar över vilka nya blad sitter i buketter likt kronor.

Den smalbladiga kalmian växer naturenligt i de östra delarna av Nordamerika i karga moskogar, på hedar, kärr och klippmarker. Plantan har flere engelska namn som beskriver växtens giftighet, tex sheep-poison, lamb-kill och calf-kill.

Släktet Kalmia har fått sitt namn efter Pehr Kalm, lärjunge till Carl von Linné. Linné sände ut Kalm i mitten av 1700 -talet på en fyraårig forskningsresa till Nordamerika. Med sig hem i bagaget hade han flere hundra växter, bland dem också den smal- och bredbladiga kalmian (K. latifolia).

 

Comptonia peregrina - bräkenpors

När man första gången ser bräkenpors har man svårt att fatta vart den egentligen hör. Växten ser ut som en ormbunke men har vedartad stam. Det engelska namnet är också Sweet Fern, doftande ormbunke. Det visar sig att bräkenporsen är släkt med porsen (Myrica gale) som i Finland är vildväxande på havs- och sjöstränder. Båda är låga, kraftigt doftande buskar och hör till familjen porsväxter.

Bräkenporsens ursprungliga växtplatser är mycket karga, en närmast liknande planteringsplats vore en sandväg. Även om man inte tolkar växtföhållandena alldeles bokstavligt kan man dock få en del tips. I Mustila har man förbättrat planteringsstället genom att tillföra sand. I Tuijalaakso (Tujadalen) växer det två bräkenpors på en ljus plats vid vägen nära dammen. De har odlats av frön insamlade från den norra kanten av artens utbredningsområde i Ontario i Kanada. Bladen ger ifrån sig en kraftig, aromatisk doft även om man bara lätt nuddar vid växten.

 

Syndicate content