Skip to main content

Tuijalaakso

Rhododendron aureum var. hypopitys - alprosen

rhododendron_aureum_hypopitys_kukinta_jsaarinen.jpg

Svavelrododendron (Rhododendron aureum) har av de storbladiga alprosorna brett ut sig allra nordligast. Den växer i östra Sibirien, vid Ochotska havets stränder, Kamtjatka, Sachalin, Kurilerna, Japan samt i Mandjuriets och Koreas bergstrakter ofta vid trädgränsen eller på kalfjället. Vinterhärdigheten är mycket bra, men den har ansetts svårodlad. i trakterna av ryska Fjärran Östern intill Amur och kustområdena växer också skogsformen av svavelrododendron, Rhododendron aureum var. hypopitys, som ryssarna ibland anser vara en egen art, Rhododendron hypopitys. Den växer i färska granskogar och är till sin storlek och alla delar överlägsen den vanliga bergsformen.

Enligt uppgifter i litteraturen är den här alprosen helt okänd för odling i väst. I Arboretum Mustila har den ändå förekommit sedan början av 1980 -talet, eftersom en finskrysk expedition hade insamlat fröer av den från det nedre loppet av Amurfloden på hösten 1976. Buskarna planterades i en fuktig sänka i Tujadalen där de har klarat sig bra och vuxit till vackert formade och täta buskar omkring en halv meter. Blommorna är ljust gula och spricker ut i början av maj genast när snön har smultit. I Arboretum Mustila har blomningen varit sparsam sannolikt beroende på ljusbrist och en alltför lång växtperiod. Bladverket som spricker ut tidigt kan ta skada av vårfrosten. Read more »

Soldanella montana - skogsalpklocka

Soldanella montana eli alppikello

Den lilla, förtjusande skogsalpklockan härstammar från bergstrakter men trivs även på jämnare mark bara den har tillräckligt med skugga. Skogsalpklockans blad är njurformade, relativt tjocka och stadiga samt vintergröna. Barrträden ger det bästa skyddet, speciellt på våren då lövträden inte ännu fått blad och solen värmer. I sol ljusnar skogsalpklockans blad och kan till och med få bruna, torra fläckar.

Ur den halvklotformade bladtuvan växer på våren blomstjälkarna med sina blåvioletta, hängande klockblommor med rispad kant. I fröskedet har stjälkarna blivit dubbelt så långa för att vinden ska skaka fröna längre bort från moderplantan. En del små markdjur tycks också transportera fröna, eftersom nya plantor kan hittas även längre bort. I Mustila har man även kunnat konstatera att de skogsalpklockor som växer på Pohjoisrinne (Norrsluttningen) har småningom blivit fler. Det bestånd av skogsalpklockor som växer bland de makedoniska tallarna (Pinus peuce) har däremot blivit ganska oförändrat. Skillnaden i hur de frodats kan förklaras av skillnaden i ursprung, ty skogsalpklockorna på Pohjoisrinne (Norrsluttningen) härstammar från de frön amatörbotanisten Kaj Friman på 1990-talet insamlat på sina resor och sedan sått i Mustila. I Mustila har man ofta kunnat konstatera, att en naturform som insamlats i rätt klimat klarar sig bättre än traditionella västeuropeiska trädgårdsformer.

 

Pieris floribunda - buskrosling

pieris_floribunda_jreinikainen.jpg

Buskroslingen är en vacker, vintergrön buske som blir upp till två meter hög och som till hösten får ansenliga blomklasar. Knopparna övervintrar i de upprättstående ensidiga blomklasarna och inväntar blomningen för nästa vår då de öppnar sig som en lång rad av vita, små klockformiga blommor.

Endast sju arter ingår i släktet rosling som hör till ljungväxterna (Ericaceae) och av dem kommer majoriteten från östra Asien. Buskroslingen är släktets enda representant i USA. Busken förekommer sällsynt i bergssluttningar i de södra delarna av Appalackerna och är till alla sina delar giftig så inte ens vintertid hamnar den på matsedeln för harar eller klövdjur.

Japansk buskrosling (Pieris japonica) ses ofta i försäljning också om de i allmänhet inte är härdiga hos oss. Däremot har buskroslingen visat sig vara fullt härdig åtminstone i södra Finland. Ändå får man sällan se den här busken som trivs bra med alprosor i handeln. Det samma gäller USA där busken sällan används i planteringar också om den tack vare sin friskhet och skönhet förtjänade ett bättre öde.

 

Syndicate content