Vitgranarna i Syd Dakotas Black Hill benämnda bergstrakter avviker från sina artfränder i en utsträckning som gjort det möjligt att avskilja dem till en egen variant. Deras kottar är kortare, barren vackert blågrå och trädets växtsätt är tätt och dekorativt. Av den här orsaken har trädet i USA ofta använts till dekorationer och julträd.
Albertas vitgran är ett omtvistat träd. Man har ansett att trädet är en västlig variant av vitgran (Picea glauca) eller en korsning mellan engelmannsgran (P. engelmannii) och en hybridform av vitgran som den nog har vissa likheter med. Barren är längre än vitgranens, och växtsäsongens tillväxt är lurvig som hos engelmanngranen.
Vitgranen är allmän i Nordamerikas norra delar och bildar trädgränsen tillsammans med svartgranen (Abies mariana) och kanadalärken (Larix laricina). Den trivs bra på torrare moar och näringsrika moränmarker. Som pappersved och sågtimmer är den ett av USA:s viktigaste träslag och Kanadas viktigaste. Vitgranens topp påminner mycket om toppen på våra inhemska granar men är tätare och lite blåaktig. Endel provenienser har kraftigt doftande barr.