Skip to main content

Fagus

Fagus sylvatica Atropurpurea-ryhmä - gruppen Atropurpurea

Fagus sylvatica 'Atropunicea' ©CTheqvist

Bokens rödbladiga underarter har fått olika namn och det förekommer en brokig skara principer för att ge dem sina namn. Typisk är att ordet purpurea förekommer i en eller annan form. Man anser att bokens rödbladiga underarter fick sin början av ett träd som växte i Thuringen i Tyskland under 1700 -talet och de första bokarna med röda blad uppenbarade sig för första gången i plantskolekataloger i början av 1800 -talet. De rödbladiga arterna kan också förökas med fröer och det finns variationer i den röda nyanserna. Beroende på underarten kan bladens färger bibehållas eller nästan helt försvinna under samma växtperiod. Oftast är bladen ändå röda under lövsprickningen och senare på hösten.

Trädet blir storvuxet med en rundartad krona som kräver mycket utrymme och det kan leva i hundratals år. Alltså inget val för den lilla trädgården. Trädet har visat sig vara rätt härdigt vid sydkusten i Finland vilket kan bero på dess kontinentala ursprung.

 

Fagus sylvatica - bok

fagus_sylvatica_ruska_jsaarinen.jpg

I Alppiruusulaakso (Rododendrondalen) på Mustila får man lite känsla av äkta bokskog. I den humusrika jorden i Rododendrondalen och i skydd av det övriga trädbeståndet klarar sig en ståtlig och två mindre bokar bättre än på Etelärinne (Sydsluttningen) där bokarna fryser ner till marken under kalla vintrar.

Finast är bokarna om våren när den genomskinliga lövskruden låter det sagolikt gröna ljuset sila igenom, samt i oktober i koppar- eller bronsglödande höstfärg. Härdigare bokar har man traditionellt letat efter i de nordligaste förekomsterna i Sverige. Sedan insamlingsresan år 2005 i Slovakien har Mustila letat efter vinterhärdig bok även i Östeuropas bergstrakter där man vet att boken på vissa platser tål till och med -40 grader.

 

Fagus grandifolia - amerikansk bok

fagus_grandifolia_jreinikainen.jpg

Den enda bokarten på amerikanska kontinenten växer allmänt på ett vidsträckt område i de östra delarna av Nordamerika och bildar vanligen blandskog bland annat med sockerlönn Acer saccharum och gulbjörk Betula alleghaniensis. Med sin släta stam och täckande lövverk påminner den amerikanska boken om sin europeiska släkting F. sylvatica. Den amerikanska boken har dock längre och större blad och stammen är lite ljusare grå, och den blir inte lika stor som den europeiska.

Enligt erfarenheter på Mustila kan man anse den amerikanska boken tåla vårt klimat bättre än den europeiska boken. Den ensamma amerikanska boken på Etelärinne (Sydsluttningen) klarade både krigsvintrarna och de kalla vintrarna på 1980-talet utan skador, medan de nära intill växande europeiska bokarna frös ner till snögränsen under kalla vintrar. Amerikansk bok har odlats mycket sparsamt i Finland och man känner till endast ett fåtal gamla träd. Vinterhärdigheten hos dessa träd har varit så god att arten kunde användas mer i parker och trädgårdar i Södra Finland.

Under insamlingsresorna 1996 och 2002 har Arboretum Mustila sökt amerikansk bok i de nordliga delarna av det naturliga spridningsområdet för att hitta träd med härdiga frön. De plantor från de insamlade fröpartierna som planterats på tillräckligt bördig skogsmark har klarat sig väl, medan plantor på öppna låglänta marker har lidit av vårfrost och vuxit långsamt.

 

Syndicate content