Hasselns naturliga utbredningsområde täcker de västra delarna av Asien och Europa allt från medelhavskusten till mellersta Skandinavien och Finlands kuster. I Finland förekommer hasseln i näringsrika lundartade och blandskogar. Den föredrar sluttningar och bergigt underlag och trivs i skyddet av lundartad skog.
Den amerikanska näbbhasseln har fått sitt namn av det hornliknande skyddet kring nöten. Latinets cornus betyder horn. Nötterna är större än hos vår inhemska hassel (C. avellana), välsmakande och förutom människan är också ekorren intresserad av dem. Till förtret för plockarna har nötens omgivande skydd en stickande hårighet.
I motsats till den inhemska hasseln (Corylus avellana) blir turkhasseln ett stort, enstammigt träd med en regelbunden kägelformad krona.Barken är vackert korkartad och kork bildas också i grenarna som till sommaren skyms av det täta vackra bladverket. På hösten mognar de ätbara men mycket små nötterna i grupper om 3-8 nötter, envar omgiven av ett smalflikigt skydd.
Den amerikanska hasseln kommer från de östra delarna av Nordamerika och är en flerstammig, men mindre och bredare buske än den inhemska hasseln (C. avellana). Bladen är mindre än hos den europeiska kusinen och höstfärgerna blandas av nyanser i gulgrönt, gult, orange, rosenrött och purpurrött. Den amerikanska hasseln är charmfull också tidig vår när grenspetsarna fylls av långa, dekorativa hanblommor. Ur de små oansenliga honblommorna bildas under sommaren nötter som mognar till hösten och är gömda under smala täckblad.