Chamaecyparis

Ärtcypressen är nästan okänd för den stora allmänheten också om den i Finland har odlats sedan början av 1900 -talet. Det här japanska barrträdet är ett omtyckt prydnadsträd i sitt hemland och man har av trädet under århundradenas lopp utvalt otaliga former. En del särformer har precis som underarten 'Squarrosa' juvenila, spetsformade barr. Botaniker i västvärlden lurades till den grad av dessa former att de till en början ansåg trädet tillhöra en egen släkt, Retinospora. Normalt är ärtcypressens barr fjällformiga som hos tujan.

Ärtcypressen är en barrträdsart som hör till släktet ädelcypresser (Chamaecyparis) och som i sina hemtrakter i Japan förekommer på råkalla mellansluttningar i bergen. Trädet kan bli 50 m högt. Av släktets arter är ärtcypressen den härdigaste och den har klarat sig bra i södra Finland. Så också på Arboretum Mustila där den planterats sedan 1930 -talet.

Den utrotningshotade ädelcypressen förekommer naturenligt endast i Klamath -bergens dalgångar i gränstrakterna mellan Oregon och Kalifornien. Den representerar tungviktarna bland träden eftersom den kan bli 70 m hög med en omkrets av 4 m. Åldern hos de äldsta nulevande träden uppskattas till 1800 år. Trädet är utrotningshotat tack vare svampangrepp av (Phytophtora lateralis). Svampen har sannolikt spridit sig till ädelcypressens naturliga växtplatser med människan. Trädet klarar inte av svampangreppen som riktar sig mot rotsystemet utan de förtvinar sakta men säkert.

Nutkacypressen står med sina långa, slokande och hängande, korta grenar i skarp kontrast mot medelhavscypressen. Ett yvigt blågrönt bladverk täcker nästan helt den vackert kanelbruna stammen med sina långa från stammen uppspruckna flagor. Heta dagar avger nootkacypressen en stark lukt av blyertspenna.