Alppiruusulaakso

Abies alba - silvergran

Den i Mellan- och Östeuropas bergstrakter allmänna silvergranen är en gran som många känner från den traditionella tyska julsången "O Tannenbaum". De täta grenarna och det regelbundna växtsättet har gjort denna ädelgran till ett populärt prydnadsträd i mellaneuropeiska parker och trädgårdar.

Fagus sylvatica - bok

I Alppiruusulaakso (Rododendrondalen) på Mustila får man lite känsla av äkta bokskog. I den humusrika jorden i Rododendrondalen och i skydd av det övriga trädbeståndet klarar sig en ståtlig och två mindre bokar bättre än på Etelärinne (Sydsluttningen) där bokarna fryser ner till marken under kalla vintrar.

Oplopanax horridus - pirunnuija

Djävulsklubban är en art från de tempererade regnskogarna på Nordamerikas västkust, som trivs i skuggan av gamla träd. I sin hemtrakt kan den växa till en fem meter hög upprättstående buske som så småningom breder ut sig till ett buskage. I topparna på skotten har busken stora, dekorativa, flikiga blad och om hösten anslående röda bärklasar.

Prenanthes purpurea - rödsallat

Rödsallaten liknar en späd version av mjölkört (Epilobium angustifolium): stjälken är tunn och nickande och från de ännu tunnare grenarna hänger många korgar med små violettröda blommor. Släktnamnet Prenanthes kan översättas "blommande med ansiktet nedåt". Varje utvecklat frö har en pensel av mjuka hår med vilka frön sprids till nya växtplatser.

Omphalodes verna - ormöga

Ormögat växer med revor vilka rotar sig och bildar småningom en marktäckande tät bladmatta. Bladen är hjärtformade. Ormögat blommar på våren samtidigt med narcisserna med blommor i blåaste blått. Då lönar det sig att styra stegen till nordvästra kanten av Rhododendrondalen där ormögonen kan beundras. Ormögat hör till familjen Förgätmigejer (Boraginaceae) och har även blommor påminnande om förgätmigej fastän större. Varför en så vacker och älsklig blomma har fått ett så märkligt svenskt namn är svårt att förstå.

Mercurialis perennis - skogsbingel

Skogsbingeln är naturligt förekommande i lundarna i södra Finland, men kan odlas även längre norrut om förutsättningarna är de rätta; det vill säga en skuggig växtplats med näringsrik mulljord. På sådana ställen kan den bli en bra marktäckare med djupt gröna och täckande jordstammar. Dess dekorationsvärde grundar sig främst på det frodiga bladverket, även om de anspårkslösa, ljusgröna blommorna passar bra in i lundlandskapet under tidig vår. I Rhododenrondalen syns skogsbingeln bäst just då den blommar.

Paxistima myrsinites - klippmyrten

Klippmyrten är besläktad med den mera kända japanska träddödaren (Celastrus orbiculatus) men till sitt yttre påminner den mera om buxbom (Buxus sempervirens) eller om vintergröna oxbär (Cotoeaster). Den har läderartade städsegröna blad och formen av en låg buske som blommar i maj med pyttesmå förtjusande tegelröda blommor.

Pinus peuce - makedonisk tall

En bulgarisk forstmästare levererade frön av makedonisk tall till Arboretum Mustila redan år 1907. Fröerna var insamlade i bergskedjan Rila, som trots sitt sydliga läge har låg medeltemperatur och där snön smälter först i juni. Den makedoniska tallen växer i bergstrakterna på Balkan som en relikt av europeiska skogar före istiden. Förutom i Bulgarien och Makedonien förekommer trädet i trakterna av sjön Prespa i Albanien.

Corylus avellana - hassel

Hasselns naturliga utbredningsområde täcker de västra delarna av Asien och Europa allt från medelhavskusten till mellersta Skandinavien och Finlands kuster. I Finland förekommer hasseln i näringsrika lundartade och blandskogar. Den föredrar sluttningar och bergigt underlag och trivs i skyddet av lundartad skog.