Blåbär är en av typväxterna i de finska skogarna. Merparten av Finlands moränjordar är av blåbärstyp med frisk moskog. Också Hembackens skogar inom Arboretum Mustila är huvudsakligen lundartade moskogar av blåbärs- eller blåbär-ekorrbärstyp. Blåbär trivs bäst i fuktig skogsmiljö i skydd av träden. Det finska uttrycket 'oma maa mansikka, muu maa mustikka' var det kriterium enligt vilket konfliktsituationer tidigare löstes i gången tid när vem som helst kunde röja åkermark från kronans skogar. På tidigare svedjeröjarmark växte först smultron (Fragaria vesca) och buskar, och det dröjde länge innan träd och blåbär övertog områdena. Områden med smultron var alltså fortfarande i någon persons ägo. Ifall där redan växte blåbär, kunde marken tas i eget bruk av nya inmutare som 'muu maa'.
Blåbärsriset förblir vintergrönt under snötäcket över vintern och utgör en viktig näringskälla för flere djur i skogen. På våren och försommaren lockar blåbärens blommor ett otal insekter, särskilt humlor. I slutet av sommaren smakar blåbärets mörka aromrika bär både fåglar och människor. Bären innehåller rikligt av antocyaner, färgämnen som hör till flavonoiderna. Man har konstaterat att flavonoider har stor inverkan på hälsan.
