Skogslindens naturenliga utbredningsområde är Europa och delvis Kaukasien. I Finland sträcker sig området till Vasatrakten. Skogslinden är det nordligaste trädslaget av våra ädla lövträd. Till Finland kom trädet efter den senaste istiden för ungefär 5000 år sedan och redan under stenåldern var skogslinden (eller niinipuu= bastträd) ett viktigt material vid förfärdigandet av olika snörmakeriarbeten. Linden användes ännu på 1800 -talet till produktion av bast. Skogslinden har till stor del försvunnit från sina naturliga växtplatser som resultat av den omfattande basthanteringen som pågick i åratal.
Skogslindens naturliga växtplatser är lundar och lundartade skogsmarker. Kronan är smal och i synnerhet äldre grenar har hängande grenspetsar. Bladen är tydligt hjärtformade, småvuxna och aningen blåskiftande på undersidan. Blommorna är stjärnformade, blekt gula och sitter i små uppåtriktade solfjäderformade blomställningar. Linden blommar i juli, och känns då igen på sina starka nektardofter som lockar till sig stora mängder av pollinerande insekter. Skogslindens små frukter är nästan släta på ytan.
På Arboretum Mustila intill Festplatsen mittemot den japanska läkträdsdungen (Larix kaempferi) växer resliga skogslindar. I Nordbranten planterades skogslindar år 2010 med ursprung i det naturliga lindsortimentet på Iso-Niinisaari i Puruvesi.