Hiba ingår i familjen cypressväxter (Cupressaceae) som sitt släktes enda representant. Dess närmaste släktingar är tujorna (Thuja) från vilka den skiljer sig närmast genom sina runda kottar.
Den mest iögonfallande egenskapen hos hiba är ändå den glänsande, plastliknande ytan på de stora fjälliknande barren med sina ljusgråa undersidor. Det konstgjorda utseende har gjort trädet populärt i våra trädgårdar, och populariteten minskas inte av hibans långsamma växtsätt och de tättsittande städsegröna barren.
I Japan ingick hiba som en av arterna bland "Kisos fem heliga träd". Sedan 1700 -talet fick de här träden inte fällas utan de reserverades för den kejserliga familjen och religiösa byggnader. I sitt hemland växer trädet på bergsluttningar ända ner till Hokkaidos sydspets.
I Finland ser man hiba närmast som en del av blomsteruppsättningar. Hiba är hos oss härdig vid sydkusten och kan långsamt växa sig till ett träd på någon meter. I de inre delarna av landet fryser den lätt ovanför snötäcket. Arboretum Mustila har flere gamla buskar med en höjd kring 1-1,5 meter samt två trädliknande exemplar. Sannolikt har de klarat sig tack vare sin skyddade växtplats.