Ligustersyrenen skiljer sig mycket från de övriga växterna i syrensläktet (Syringa). Även i Finland växer den till ett träd, i naturen kan den som bäst bli 20 m hög. Ligustersyrenen blommar sist av syrenerna, först efter midsommar eller i juli med doftande, gräddvita upp till 30 cm långa blomställningar i sammansatta knippen. Namnet syftar på de små blommornas likhet med ligustern (Ligustrum vulgare).
Ligustersyrenen är mångformig och delas i huvuddrag in i två underarter, amurligustersyrenen ( subsp. amurensis) som växer på Asiens fastland och den i Japan och på ön Sahalin växande japanska ligustersyrenen (subsp. reticulata). Skillnaderna mellan underarterna är liten och båda växer bra i Finland. De nordliga ursprungen klarar sig bra ända upp till trakten av Uleåborg.
I Mustila planterades denna trädart första gången 1914 på två ställen. Dessa gamla träd lever inte längre men nyare planteringar finns på många ställen. Det ståtligaste trädet växer på Rävbacken nära Festplatsen och höjer sig högt ovanför de övriga syrenerna.
